Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1843, sida 1

Jnder sina fåfänga efterforskningar efter sin skoia införes han genom en slump, jemte sin vän bjtnant Gransköld, i Kapten Sjöborres familj, ned hvilken han efter nägra år flyttar på lanlet. Och här slutar första Afdelningen, i hvilsen man träffar många trogna och omvexlande skildringar samt qvicka och träffande allusioner; vilka också gåsfvo oss anledning att vänta mea än i de tvenne senare uppfylles. N:o 2 (En Riksdags-Kandidat) innehålter blott några fadda episoder; som dessutom äro myctet malt beskrifna; och sjelfva riksdags-kanlidaten, Jöns Person, är en högst onödig och råkig biperson. Särskildt böra vi kanske göra rörf. uppmärksam på det sökta och misslyckale samtalet mellan Jöns och Friherrinnan, som här förekommer. — Slutligen finner Tralen, efer många öden och missöden, helt oförväntadt sin bandros-sköna i en M:lle Malm, som skött honom under en sjukdom, och som således blir hans brud. Detta berättas i tredje och sista aslelningen, som derföre sält titeln: Lycka i Olyckan. För alt nu i korthet fälla ett total-omdöme öfver denna bok och dess författare, — så tro vi, all han äger förmåga alt producera något mera läsvårdt, om han blott ville gifva sig tid att använda mera omsorg på sitt arbete. Hvad stilen beträffar, finner man af det ofvan anförda utdraget, att den understundom är något ojemn och konfus; men deremot tager den på andra ställen en högre lyftning, såsom t. ex. i den korta, men vackra taflan af landtbygdens skönheter (pag. 58—60), — äfvensom man här och der finner prof af sann humoristisk hållning , såsom i beskrifningen på Jöns Persons stuga, och i Konversationen på maskeraden mellan Löjtnanten och hans dans-moitig , hvilken sednare vi för det pikanta deri, här vilja återgifva: Löjmanten: Knäfveln vet hvad som ansäktat vår tid; de goda Tidningarne ha ända rätt, som förfäkta det bestående; sjelfva dansen har, på de 20 år jag inte besalttat mig med den, blifvit omstöpt, har alldeles rätt. Det är ett väsen, att man knappt hör musiken, men apropå om det, hvad musiken på några är blifvit påökt! Ja så, är den dyr?? Åh nej, jag menar, det har blifvit så många såna der virtoser, till och med, ja nästan i alla gathörn. Blinda Kalle och chå vet allt hvad de heter. År ni musikälskare? Alskarinna, med förlof. Jag kan bli galen af förtjusning — i synnerhet triangeln, den är så forföriskt skön och ger en så sublim desect.) ÅElsect menar ni? Också tyckes distractionen i kirsteinska huset känna min smak, för den låter alltid triangeln höras öfver de andra instrumenterne. Ån pukorne då? de sparas också icke. Ack ja, pukorne, ja, men de äro ändå aldra bäst, då man är på operan och blir något sömnig. Gär ni ofta på operan?? Jag föredrar Komedien. Ja, hvad sina der benämningar beträffar , sörslär jag mig inte på dem, men kanske ni bör till dem som inte tål Backman och han är ändå den förnä imsie af Kunglig theaterns distrak.