Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1843, sida 1

och de framgångar, för hvilka han hade hen ne att tacka, som han alltid föreburit; men det är säkert, att han omsorgsfullt undviker hvarje tillfälle att höra musik, alt deri taga del, ja till och med att ens tala derom, Di jag besökte honom på hans landtstille nära Bo logna, sade han till mig, i det han visade på det piano, som står i hans salong: AÄ i måsle . ( vara förvånad öfver att se detta instrumen. här. — Hvarför det? — Utan att svara på min fråga tillade han: Detta instrument står likväl ej här för min räkning: man begagna det bloit när jag ej är här, och jag hör de alldrig. Dagen derefter frågade jag honom, om han ahdrig kände behof eller böjelse att komponera, om ej för thealern, hvarifrån bans ställ ning och hans helsa hälla honom, afskiljd, ät minstone för kyrkan, der han, som jag tror skulle kunna prestera något ovanligt. an sva rade leende, ehuru med en slags bitterhet: för Kyrkan! Är jag då en lärd musikus, jag Gud vare tack, jag sysselsätter mig icke me med musik! — Jag tror emellertid, att dett behof åter skall uppstå hos er. — Huru km ni tro, att det åter skall uppstå hos mig det har alldrig hos mig uppstått! Han må emellertid sä-a hvad han vill, ja; är dock öfvertygad, att han i detta afseend gör sig sjelf orätt. Man får ej från oslyan s många sköna idter, utan att deras realiseran de är åtföljdt af en kärlek, som leder vale bland tusende andra. Dessutom äger Rossin ej allenast det mest lysande snille i verlden Jutan detta snille är tillika fullt af den strän