Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1843, sida 1

Sb gasle samsetsgranhet.bet är derföre omöjligt, att han skulle kunna upprigtigt hata den konst, som har gjort honom till hvad han är, ett föremål för allmän beundran, och ännu efter tolf ärs förlopp, för den Europeiska konstverldens uppmärksamhet, och hvilken slutligen har förskaffat honom det välstånd, hvaraf han njuter. Om denna antlipathi, möjligtvis vore verklig, skulle den icke vara annat än en systematisk villsarelse, lik den, som under hans vistande i Paris förmådde honom att gifva sig sken af ett skämtsamt och spefullt snille, emedan han inbillade sig, att endast ett dylikt snille kunde göra lycka i Frankrike. Rossinis låtsade likgiltighet för musik får äfven en dementi genom den titel, han antagit af honorariedirektör för Musikaliska Lyceum i Bologna. Ehuru ordet honorarie tyckes tillkännage en blot titel utan function , är han icke dessmindre verklig dircktör för denna skola, åt hvilken han liksom gifvit nytt lif. De som varit vittne till den slappa sorglöshet, hvarmed han skötte förvaltningen af Italienska theatern i Paris år 4842; och påminna sig hans egna skämtsamma yttranden om den vidunderliga befattning al Ånspecteur general du chant en Franee, som Vicomte de Larochefoucault pålade honom, — de skola svårligen kunna tro, att han kan befatta sig med en skola, som krälver så mycken omsorg; men Rossini, i fullkomlig molsats mot hvad han fordom var, är nu en allvarlig man. Han önskade ej mer än titel af honorarie-direktör, då han ej ville emottaga någon lön; likväl begifver han sig nästan hvarje dag till Lyce