Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1843, sida 2

hans beskydd, och det enda han, oakladt alla sina böner, kunde erhalla för sin lärare, var att han fick frihet att utan hinder draga sig tillbaka i hvilket annat land i verlden det behagade honom, men under uttryckligt förbud alt aldrig visa sig för Grefven eller Grefvinnan af Lippe. Abbe de Ganges begaf sig till Amsterdam, der han blef språkmästare; hans älskarinna kom snart efter och gifte sig med honom: hans eley, som icke en gång när han fick veta Lamartellieres rätta namn kunde dela sina föräldrars alsky för honom, försedde honom med penningeunderstöd: detta varade tills hans hustru uppnått myndig ålder, då han tillträdde några henne tillhöriga gods. Ilans regelbundna uppförande och hans kunskaper, ökade genom långvariga och allvarliga studier, förskaffade honom snart en plats vid ett protestantiskt consistorium. I denna befattning dog han efter en exemplarisk lefnad, och Gud allena vet om det var skrymteri eller ånger. Marquis de Ganges, dömd som vi hafva sett till landsflykt och confiscation, hade blifvit förd till savoyiska gränsen och der lössläppt. Sedan han vistats 2 eller 3 år utrikes för att lemna den rysliga catastrof hvari ban varit inblandad tid att nedtystas, vände han tillbaka till Frankrike och som ingen, efter Madame de Rossans död, brydde sig om att förfölja honom, begaf han. sig till sitt slott Ganges, der ban höll sig dold. Likväl kom det till Intendentens öfver Languedoc, Hr Bavilles kunskap att Marquisen, tvertemot sin landssorvisningsdom, var återkommen till Frankrike, men