Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1843, sida 1

Korrespondent-artikel frän Köpenhamns. Hela vintern har jag ej låtit höra af mig, och det af det goda skälet, att egentligen ingenting af särdeles intresse förefallit. Ällt har, för det mesta, på ytan, gått sin gilla gång, såväl hvad allvar som skämt, arbeten som nö jen, politik som konst beträffar, som det plär zöra, i en stor residence-stad, och det är Köpenhamn mer än man skulle vänta det, för ett så litet rike; i det inre ligger imellertid samma gäsningsämne till ett bättre, som förut; men liden är ännu ej inne till dess utbrytande, och hofvet och dess anhängare, absolutismen och servilismen bygga derför lika tryggt på detta skenbara lugn, som Neapolitanarn på Vesuvius. Orla Lehmann låter ej höra särdeles af sig; men vi skola hoppas, att han framträder, när tider blir. Kronprinsessan kom då långt om länge, ändtligen äter tillbaka, sedan hennes gemål sökt upp henne hemma i Strelitz, lofvat bot och bältring, och Svärmamma, till yttermera visso, följt med det nygifta paret, och, efter någon uppsigt, huru det gick till inom hus, gilvit sina moderlisa förmaningar, innan hon åter reste hem. Få nu se huru länge det hjelper. Sedan den tiden har man ej vidare hört mycket om det höga herrskapets husliga förhållanden , och vi vilja anse det för ett godt tecken; ty ställ dig väl, så spörjes du minst. Denna tystnad torde imellerlid, till en del, komma derifrån, att Kronprinsen just ej är mycket hemma, utan så mycket sig göra låter, enligt sädrens föredömen, ute på vikingasärder. Dylikt hor väl egentligen ej till politiken; men kan dock, med tiden, komma alt gripa in deruti, hvarför jag ej ansett olämpliet att vidröra det. bet enda i politiskt hänseende, som väckt något uppseende, har varit frågan om tyskan eller danskan skulle vara det rådande språket i Schleswig. betta uppseende har imellertid, i milt tycke, varit mera löjligt, än allvarligt, och isynnerhet hafva de liberala betedt sig alltför hyper-, eller rättare, asler-patriotiskt dervid; ty hvad tror man sig vinna genom försöket att påtvinga ett tyskt her tigdöme danska språket, som de flesta ej förstå: man skall, genom ett dylikt våld, endast påskynda, hvad man säger sig vilja förekomma: Schleswigs och Holsteins skiljande från Danmark ty, i intet afseende, är ett folk ömtåligare, är hvad språket beträffar. Sannt är, att språket är det säkraste yttre kännetecknet på nalionalileten, — hvarför också Finland ännu kan anse: för svenskt, — ej underligt derför, att folker äro rädda derom, och anse den vilja berölv.