Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1843, sida 1

slällning i samhället, Markisinnan var rik; denna förening tycktes då till alla delar vara passande. Den fördröjdes också icke längre än som var nödvändigt för sorgtidens tilländalöpande, och deras biläger firades i början af år 46358. Markisen var då 20 år och Markisinnan 22, Början af denna förening var fullkomligt lycklig. Marhisen älskade för första gången och Markisinnan hade aldrig tillförene känt sig intagen af kärlekens lågor. En son och en dotter gjorde deras lycka ännu fullkomligare. Markisinnan hade alldeles glömt den fatala spådomen, eller om hon någongång tänkte deruppå, så förundrade hon sig att någonsin hafva kunnat sätta tro dertill. En dylik lycka är icke af-denna verlden och när den någongång finnes der af en slump är den snarare alt anse vara skickad af Guds vrede än af Guds godhet. Verkligen vore det bättre för den som eger den och förlorar den att aldrig hafva känt den. Markis de Ganges tröttnade först vid deita lyckliga lif. Småningom saknade han sina tidigare nöjen och han började aflägsna sig från Markisinnan och närma sig sina fordna vänner. Markisinnan, å sin sida, som för den ägtenskapliga förbindelsen uppoffrat sina bekantskaper i stora verlden, kastade sig tillbaka i sällskapslifvet, der nya triumfer väntade henne. bessa triumfer uppväckte Markisens svartsjuka; men han hade allt för mycket insupit sitt tidehvarss tänkesält för att göra sig löjlig genom att yppa den, han dolde den derföre i djupet af sin själ, hvarisran den, vid hvarje tillfälle utgick under en ny form. I stället för detta kärleksglam, så