der, som icke med nöje antoge ett förslag, ländande till Svenska Folkets sanna väl. Af Presidenterna kan man naturligtvis ej vänta sig något åtgörande i denna sak — Nej det är af de 2:ne nya Statsministrarne och ål drige Fäder, som, enligt naturens lagar stå närmast den alsvåldiges Domstol, på hvilka Nationens ogon hvila med förhoppning, det är till dem, som under sträfvanden och mödoi grånat i Statens ljenst, som genomgått de tjen steår, hvilka ödet och sakernas ställning emo! det ädla Svenska Folkets vilja, blifvit tynare och svårare än det skulle önskat, som detta folk i främsta rummet uppmanar att omfatta denna sak med den värma ämnets vigt och Svenska Folkets väl krälver. Det är icke foi eget väl man uppmanar eder att verka i den na sak, eder tid är snart tilländalupen, nej det är för edra barn, barnbarn och de kommande generationernas. Åstadkommen i något godt i denna sak, skolen ni hvila lugne i edra graf. var och edert minne blifva stort och välsignadt af Svenska Folket; älsken ni edra barn och barnbarn, älsken ni all se dem lyckliga i en sramtid, — ålsken i att icke se edert Fosterland närma sig Polens sorsliga öden, älsken ni desSa späda telningar som uppspira vid Thronens sot och älsken ni deras store Stamfader, 55 påminnen eder, jemte det att ett helt Folk med spänd väntan motser edra åtgöranden i denna sak, att Bernadoue var en stor man, men om Konungen Carl den 44 Johan var det, derom dömen icke ni, det är esterverlden, de kommande generationerna och historien son dömer derösver. Slut. (AHHHHHHHHHH:: erons KINESER NORS TE NASSER eET