Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1843, sida 2

nungens galerssotta, brunnit af olålighet att presentera henne vid hofvet. Ludvig IV, då knappt 20 är eammal, frapperad af hennes förtjusande 2eslalt, hade, till stor förtret för alla den tidens ryktbara skönheter, dansat med henne tvenne eangor en och samma afton; men hvad som slulligen bragte hennes ryckte på sin höjd var det yttrande den famösa Christina af Sverige, som då vistades vid franska hofvet, sällt om henne, aft hon, i alla de konungariken hon genomrest, aldrig sett maken i skönhet till den sköna Prorengalskan. Denna loge hade gjort en sidan verkan, att Markisinnan sedermera alltid fick bibehålla denna benämning. bet behöfdes icke mer än denna ynnest af Ludvig XIV och detta smickrande loford af Christina, för att genast göra Markisinnan de Castellane till en dam på modet. Mignard, som uyligen blifvit adlad och utnämnd till konungens malare, tryckte inseglet på hennes ryktbarhet, genom sin begäran att få måla hennes porträtt. Detta porträtt finnes ännu och kan gilva en föreställning om originalets skönhet; men då det icke är till bands för våra läsare, så vilja vi åtnöja oss med att meddela dem hvad som är sdadt om Markisinnans utseende i en brochure, utkommen 4667 i Rouen under titel af desannfärdiga och förnämsta omständigheterna vid Marfisinnan de Ganges ömkliga död. Hennes hy, som var bländande hvit, pryddes af en lagom liflig rodnad; liljor och rosor voro blandade med hvarandra i nuanceringar så lina att de utbjödo konsten i sin högsta skicklighet till täflan: glansen i hennes ansigte förhöj