Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1843, sida 2

het, emedan han eljest bort veta, alt om, Do hafvanden låtit de tilltalade kommit på fri fo denne begått en uppenbart lagstridig handlin; Då Tit. Mellqeist varit så trängder, att undar skudda sig, till räknelse för ofta bemälte Do hafvande, författarskapet till en, i enlighet m strängaste sanning, uppsatt berättelse, hade d varit nog, alt sådant blott tillkännagifva, mer att oombedd (?) företaga sig rosa Domhasvandel. förtjenster, var ett öfverflödigt opus. Den man nen, med så stadgadt ryckte, har icke beh af någon Stadssiskals vitsord; men — efv som Tit. Mellqvist begagnat uttrycket Tertit Interveniens och han således måste känna de betydelse, eller att en tredje person uppträd då tvenne personer förut tvista, och då, inn Mellqvist visade sig, endast en referent varit sy lig, samt den andra tvistande personen, em åklagaren af Mellqvist blifvit alldeles orörd, ste således vara Domhasvanden sjelf, kan man ic forklara uttrycket annorlunda, än att uti Mel qvists person, fast i osynlig måtto, äfven inm fattas meranämnde Domhafvande, Herr Lagmas nen, Ridd. af Kongl. Maj:ts Nordstjerne och sa Orden, Abraham Magnus Westerdahl. Den, som nedskrifver dessa rader, fruktar ic att utsätta sitt namn, då det gäller att uppträ till sanningens försvar, men icke löper ha otid åstad, liksom Stadsfiskalen i Uddevalla. — — den 28:de Mars 4843. Dixi veritatem.