Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1843, sida 2

dkomma sill arfvode al mig, som från böran haft aflären om händer. Jag bad nu Herr Schussler påskynda redovisningen, och han svarade mig, att så fort bokhandlanden H:r N. J. Gumpert redovisat för de af honom reqvirerade 300 exemplar, skulle penningar bekommas. Räkning utskrefs för den skull till H:r Gumpert; men denne vägrade att utbetala beloppet för de försålde exemplaren förr, än nåora mellan honom och H:r Schissler varande andra bokhandelsaffärer blifvit uppgjorde. Detta svar erhöll både H:r Schilsslers bud, bokhållaren Landin och H:r Petersen sjelf, hvilken senare derom underrättade mig. Jag infann mig i anledning häraf på Herr Gumperts boklåda för att få de skäl utredde, på hvilka han grondade sin rätt till en annans egendom. Herr Gumpert svarade mig då, att han emottagit räkning å de försalde exemplaren i II:r Schiisslers namn, att han följakteligen icke hade med någon annan än med honom att göra, och att han icke utbetalte några penningar förr, än de mellan honom och Schissler varande oasslutade affärer blifvit uppgjorde. Visserligen tyckte jag, och tycker så ännu, att denna sjelfpantningsmessyr mindre väl ölverensstämde med de begrepp, jag hyste om rätt och billighet; men som jag i detta fall egentligen icke hade något med H:r Gumpert att göra, och mina Årgumenter strandade mot hans vägran af all liqvid, så mäste jag åtnöja mig med hans godtsinnande och hälla mig till H:r Schissler, som lofvade att ofördröjligen lemna redovisning både till mig och Petersen. Emellertid förflöt ännu någon tid; väntan blef H:r Petersen för lång, och han — hämnades med en karrikatur, i hvilken bokhandlaren Schissler och underteknad framställas såsom paskillsahrikanter, och vårt förhällande emot honom som bedrägligt. om han hade grundade skäl dertill öfverlemnar jag åt så väl Red. som Allmänheten, att, efter genomläsande af ofvan anförda fakta, afgöra och bedöma. Det återstår mig nu att redogöra för flygskriften Brefs till min Tante om Ställningar och Förhållanden i Eklanda. Ofvanbemälte libell insändes till Red. af tidningen Phoenix med begäran att den måtte erhålla en plats i detta blad. Då denna begåran, af det skäl att artikeln innehöll satiriska allusioner på vissa förhållanden inom privatlifvets område, icke kunde bifallas, beslöts att trycka densamma i form af slygskrist och sålunda åt den bereda den äskade offentligheten. Äfven denna skrift ansågs böra åtföljas af en karrikaturtekning, hvilken likaledes Hr Petersen, mot en öfverenskommen summa af 5 Rdr Bko, åtog sig att utföra. Under tryckningen af denna libell hade (på hvad sätt är mig ännu icke med säkerhet bekant) ryktet om dess innehåll kommit för vederbörandes öron, hvilket hade till följd, att de anlitade tvenne med mig bekanta personer, på hvilkas vänskap man visste att jag satte ett högt vädre, att i denna sak uppträda såsom medlare. Jag svarade dem dock uppriktigt och sanningsenligt, att jag, hvad libellens utgifvande beträffade, endast och allenast handlade såsom boktryckare 3), och alt, om jag vägrat trycka den samma, den utan tvifvel skulle hafva sett dagsljuset på en annan officin ). Då beslöts att den till 4000 3) Hade Tit. Ekbohrn här endast handlat såsom Boktryckare skulle måhända en och annan. af skäl, som Tit. E. i nedanstående not anförer, funnit sig föranläten att fritaga honom från beskyllningen af begår efter slem vinning. ehuru vi för 7år del ingalunda kunna gilla hans resonnement, och begagna detta tillfälle för att på det bestämdaste förklara, att ifrågavarande libell alldrig kunde hafva blifvit tryckt på Hr Prytzs officin; men Tit. E. tog sjelf en ingripande del i företagets besordrande. utom sphären af sin verksamhet, genom att besörja karrikatur-teck ningarne, och detta låter icke bortressonera sig. . Red. anm. ) Annu i denna stund finnas de, som lägga mig till last, att jag å min ofhein låtit trycka flygskriften. Dessa klandrare hafva dock icke besinnat, dels att mina ekonomiska omständigheter (pris vare mina politiska ovänner!) icke tillåta mig att afsåga mig en erbjuden arbetsförtjenst. dels att en boktryckare icke är någon censor, utan att honom allenast tillkommer, att, i grundlagsenlig ordning, om åtal mot en tryckt skrift skulle blifva anstäldt, vara försedd med författarens egenhändigt undertecknade, at tvenne våälkände mån bevittnade, namnsedel. — För hvad som inflyter i en tidning är Redaktionen, strängt taget, moraliskt ansvarig; men icke så en bokSN SSA ANSER —