)svannämde vilkor, var så mycket mindre väl vetänkt, som, enligt grundlagen, något monovolium för den kungliga theatern ej existerar, itan regeringen endast tagit sig friheten att sslå privattheatrars anläggande i hufvudstaden, medan den behagat anse detta ärende vara if ekonomisk art, hvaruti den samma eger att vestämma, ständerna oåtsporda. Afven i detta all hafva Herrar Torslow och Lindeberg dock numera gifvit regeringen dementi; men det har den så ofta fått att den ej mer kan såras deraf: Att ständerna imellertid vid sistnämde begge beslut följde en högre princip än sparsamhetens, är klart af följande omständighet: 3:te hufvudtiteln, som innefattar vetenskaperna och de sköna konsterna, har varit den af alla sämst försedda, och regeringen, som hvarje riksdag, har begärt nya millioner för de civila och ännu mer för de militära embetsmännen, har nästan alldrig begärt något för denna gren af statshushållningen, utan de understöd, som beviljats densamma, hafva alltid haft sin grund i enskilda riksdagsmäns förslag. benna hufvudtitel utgjorde nu blott 26,430 Rdr Beo, och framställer, genom sitt ringa belopp, en skärande motsats till utgifterna för hofvet, som uppgå till 719,700 Rdr Bco, eller för armken, som utgör 4,106,510 Rdr Bco. Genom indragningen af tillskottet för theatern skulle således hela budgeten för vetenskaperna och de sköna konsterna hafva stigit till 20,450 Rdr Beo, men ständerua förökade den frivilligt till 33,246 Rdr Bco, således till inemot tre gånger dess förra belopp. Tillika beviljades pensioner för förtjenta vetenskapsmän och konstnärer, eller för deras efterlefvande enkor och barn, bland hvilka den store Berzelius, oaktadt de ringa politiska symphatierne för honom, erhöll en på 2000 Rdr Bco. Denna pension är karakteristisk för bedömandet af de ädla åsigter, som ledde representanterne. Baron: Berzelius förlorade, som ofvan är antydt, sin popularitet, genom sitt deltagande i juryn i Crusenstolpes sak, der han var en af de fällande, och han har, oaktadt allt det muvement, allt det framilande han åstadkommit i sin vetenskap, kemien, ej visat sig vara särdeles vän af de liberala idterna, af framskridandet i politiskt hänseende. Icke dess mindre var det en af oppositionens varmaste anhängare, som, på riddarhuset, föreslog denna pension, och den mötte intet motstånd, knappt en enda röst höjde sig deremot. Men då en pension af 600 Rdr föreslogs för den utmärkta representanten af bondeståndet, Anders Danielsons enka och barn, förkastades den af adel och prester, och — måste beviljas af det embessmän, hvilket jemväl, blef asslaget. Begge dessa förslag förklarade statsutskottet sig ej kunna foretaga till prösning, emedan riksdagsordningen uttryckligen förbjuder att pa nytt föreslå en redan afgjord sak vid samma riksdag, och regeringen led ett så totalt nederlag, att då betänkandet derom föredrogs för ständerna, vågade ej en enda af dess mest tillgisne anhängare, att träda upp och tala för saken, hvarför den sörbigicks nästan utan all diskussion.