Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1843, sida 1

OcLA— — — —— — — — ——— vi prösva nodigt alt taga; alt välja och lära de seder och bruk, som vi tycka lättast kunna införa bildningen hos naturens raa söner; — huru ljufligt skall det ej blifva! Adolph: Um, Du talar om bildning och seder och bruk. — Jag har tänkt derpn. Men, huru var det? Du har ju hittills ej brytt dig om fördomarnas trångbröstade inskränkningar? Du har icke aktat de nyckfulla sedeföreskrifternas stängsel? Du har trotsat menniskornas — under moden trälande omdöme, som raglar fram i vanans bredkörda hjulspår? Var det icke så? Ottilia: Mina synder harångern utpekat för dig med en öppen bekännelse. Jag icke, du skall dölja dem under förlåtelsens täckmantel. Adolph: Men du har följt njutningsbegåret, som din högsta lag! Du har icke misstrott de ljufva böjelserna, såsom voro de af den forrädiska onda engelu i smyg inblandade uti Guds skapelse. Du har ju icke qväst ditt hjertas sälla längtan, eller smidt alla djerfva önskningar i bojor. Nej, en skön ästundan kar du icke låtit tvina bort hos dig i ditt bröst, som i ett låst sängelse! Ottilia: 0, en gränslös lättsinnighet förde mig utföre sorvillelsens stråt? Adolph: En modig fordomsssrihet, ett skarpsynt sinne lät dig förakta de stadgar, som en ängslig fromhet, en tillgjord dygdighet påhittat i sitt strässamma nit. Du har ej gjort skillnad emellan tillätlig och förbjuden kärlek ; du har älskat. der känslan srammanats. Ottilia: Ve mig, alt jag underlåtit att alltid rådfråga samvetet. Icke stode jag då för dig, såsom nu; icke nödgades jag då höra mina fel