Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1843, sida 2

Det tages nu för afgjordt, att General Möllerhjelm skall degraderas till Postmästare. För oss ligaer någonting vidrizt uti den åsigten, som blifvit rätt allmän, att det hufvudsakliga, ja det enda, som vid en syssla är att taga i betraktande, är lönen. benna åsigt må gälla för ruinerade skojare, åt hvilka frågan blott är att shasla bröd på ett eller annat sätt, och hvilka dessutom i det hela icke duga till annat än att förtära en stor lön. Men Gen. M. lärer icke blott vara en man med väl rangerade affärer, utan äfven en utmärkt duglig administratör, hvilket han ådagalagt såsom Chef i krigs-Collegium. Vi förstå ganska väl, att han icke vill blifva Krigs-minister; men vi förstå icke, att han derföre just skall blifva postmästare. Han har ju sitt regimente, inom hyilket han är aktad och älskad, såsom han förstålt att göra sig, hvarhelst han varit; och den disgrace, han ådragit sig genom vägran all gå in i rådet, må väl icke gå så längt, alt han blifver afsatt srån regimentet. Hans sjuklighet förebäres såsom skäl till anskaffande af sinecuren; och vi veta, att han är sjuklig. Men dels fordrar väl ett posteontors skötsel någon vigör, så vida icke hela tjenstens tillvaro skall vara ett elakt skämt, dels finnas ju äfven sinecurer med något anseende. Eller skall alltsammans blott vara (sisom somlige påstå) en knif på strupen på mannen; för att. förmå honom att ingå i conseilen såsom consultalif, sedan man ser sig icke kunna komma längre? H. E. Brahe skall nemligen hafva gått in på alt mottaga portefeuillen, blott han får en militär bredvid sig i rådet; och derpå kan man knappast undra. Läte nu Hr M. beveka sig, så vore sålunda saken hjelpt så till vida; men då återstode alltid: hvar skall man göra af den stackars Grubbe? Att