Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1843, sida 2

(Insändt). om Sverges Jernhandtering med serskildt sästadt asseende på provincen Wermland. Wermlands Tidning af den 15 Februari har tagit förskräckligt illa Insändarens förra artikel i detta ämne. Det var naturligt att artikeln i Wermland skulle väcka både harm och ållöje då den var i strid med åtskillige magnaters intressen. Det gifves dock måhända en del medborgare, som vi kalla Handlande Handtverkare och Jordbrulkare hos hvilka åtlöjet och harmen troligen ej varit så stor, som hos Wermlands Tidning. Det är icke Ins. mening att trölla läsaren med genomgåendet och vederläggandet af dessa Werml. Tidningens jemmerrop, ej heller att ingå närmare på personlighetens område än hvad som Jemt behöfs för att belysa ställningar och förhållanden. Det första vi böra omnämna är att i Provincen Wermland alldrig någon fri Tidning blifvit utgifven, att siledes när en sjelsståndig tanke kommer i dagsljuset, synnerligast från en så aflägsen ort som denna, en viss oro kommer att förmärkas bland vederbörande; och det andra att redactionen af Wermlands Tidning lärer vara i närmare slägtskaps förhållande med Borgmästaren i Carlstad samt i Svågerlag med den person, som haft upsigten med Carlstad Canal arbetes utförande, Al Wermlands Tidning således tagit illa vid sig i frågorna om huruvida Canalen motsvarar actietecknarnes förhoppningar — om de dåliga stengatorne — om de Illandlandes obevakade rättigheter och om Gästgifvaregärdarnes förfallna skick med mera, som har sammanhang med styrelsens lamhet inom Provincen, är icke underligt. Men att Werml. Tidn. vid genomläsningen af den ifrågavarande artikeln ansett den gifva anledning till sådane opåkallade känsloströmmar, som att Wermlänningen är för stolt att vilja utgöra ett föremål för beklagande och medlidande, för rättvis att i de onda tiderna lillskrifra motgången andra anledningar an de verkliga, för mycket adelsinnad slutligen att misskanna och svärla, öppet eller hemligt, de bemödanden för Provincens förkofran, som onekligen just af dess Lanstyretse blifvit adagalagd, m. m. hade jag icke väntat. Det vore en bortkastad tid om jag sysselsalle mig med försök att bringa Werml. Tidningen i en annan öfvertygelse. Min tanka om jernhandteringens nuvarande ställning är och förblifver fast — till motsatsen framlägges i dagsljuset, och jag skall vara tacksam mot Werml. Iidn. i händelse den är i stånd att uplysa mig om dess felaktighet. Men af artikeln i N:o 7 har ins. alldeles icke funnit någon vederläggning i hufvudsaken, synnerligast som Werml. lidn. medgifvit åtskilliga af mina upgifter och cke vederlagt en enda. Ins. återgår till ämnet. Svenska folket, såsom nation, äger ett intrese alt bevaka i afseende på jernhandteringen Sverge och om denna handäering skulle drifvas så, alt den slutligen komme att nedläggas måste det göra sin rättighet gallande. Denna svenska folkets rättighet grundar sig på de förlelar man framför andra näringsgrenar hevilat jernhandteringen och det behof nationen eger if en exportartikel. Men då blott det lilla Engand med Skottland ökat sin jernproduktion till den rad att då år 4806 tillverkades 258,000 tons är 4823 452.000 7) 7) ar 1828 705,000 ar 1836 -1,200,000 -), I samt år 4839 542.000 ), och!