Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1843, sida 1

ad, och som var det hufvudresullat, man vänade af riksdagen, var förslaget om en föränIrad representation. Den allmännaste meningen rar, alt den så mycket som möjligt borde inrättas i öfverensstämmelse med den norska både ör att låta nationens stämma obehimdradt uttaa sig genom densamma, och for alt derigenom illvägabringa en närmare och innerligare sörning mellan de begge brödrarikena. Men det safs andra, som funno många betänkligheter lervid, dels i regeringens motstånd, delsi stänlernas eget, af hvilka prester och borgare, men synnerhet adeln ansågs för att hafva ganska iten böjelse för uppoffringen af deras nuvarande, till det mesta, blott skenbara, prerogaiver. De invände, att adeln, genom försakande if sin representationsrätt, i verkligheten, skulle isalla sin egen upplösning, och göra sig öfverflödig för regeringen, såsom stånd, samt följiktligen blifva beroende af dess nåd, hvarigeom den försakade sin häfdvunna rätt att besätta alla statens betydligare embeten och de fördelar, som den hittils hade egt. Man rådde lerför till en modifikation af den nuvarande ståndsfördelningen, som, utan att fullkomligt upphäsva dess princip, kunde ernå samma mål, eller göra alla solkklasser delaktiga af representationsrätten, förenkla behandlingssältet, och således uträtta ungefär detsamma, som man hoppades. medelst en fullkomlig omstöpning. Denna mening lyckades dock ej vinna pluraliteten för sig. Reformernas fiender ville ej antaga ett förslag, hvaremot de ej offentligt kunde anföra något, och den allmänna valrättens försäktare insågo väl, att det för närvarande ej var någon utsigt all genomföra reformen, men att man ej borde inskränka sig till något, som de ansågo för lappverk, utan framställa ett helt och systematiskt förslag som kunde hvila, tills det finge rotfästa sig så i nationens öfvertygelse, att den antoge konsistensen af en makt, och derigenom förmådde aftvinga regeringen och sina nuvarande motståndare deras bifall dertill. På detta sätt uppsatte konstitutionsutskottet verkligen ett förslag till en ny representation , som utsick från den grundsatsen, att ständsskilnaden skulle upphöra, och allmän valrätt införas. Man väntade, att detta förslag skulle möta ringa sympathie hos alla ständer, med undantag af bondståndet, och isynnerhet, att det alldeles skulle förkastas af adeln. Mot all förmodan, fann det ej blott försvarare — ty det hade man väl kunnat vänta, till följe deraf, att de liberala ideerna räknade många anhängare bland dess medlemmar — utan äfven , hvad man ej hade väntat, att sjelfva konservatismens förnämsta kämpe, Herr von Hartsmansdorff, uppmuntrade ridderskapet och adeln att afstå från sina privilegier, och, att han sjelf framkom med ett representationsförslag, hvilket visserligen var likaså omfattande som konstitutionsutskottet; men icke dess mindre gick ut på ståndsprincipens upprätthållande. betta inträffade imellertid, och utskottets förslag remitterades från alla ständer, väl ej antaget till alla delar af något stånd: wen dock ej af något sullkomligt förkastadt. Till följe af regeringsformen borde utskottet nu försöka, att, så vidt det lät sig göra , sammansmälta de olika meningarne till ett helt, dock