Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1843, sida 2

— —— bild stod ännu lelvande framför hennes själ derfore vände hon sig först till Sverige, mer den fasta soresattsen, att uppspana honom, isa! han ännu lefde, och att aflordra honom redo visning för sitt barn. För få dagar sedar hade hon anländt till Stockholm, och hade, så som ett lyckligt förebud, i den osvannämna. drängens hånder återfunnit den lilla hunden hvilken hon jemte barnet förlorat. lIon slutade denna berättelse, med den försäkran, att hunder säkert skulle visa henne rätta vägen och att hon. för att återså honom, vore beredd på hvarje uppoflring. Gresve Torstenson afhörde henne med mycke! deltagande och sade, då grepvinnan slutat: Jag vågar icke påstå, att edert barn ännu let. ver, ty det finns mångabanda vägar, på hvilka döden kan träffa menniskorna; men på det angifna sättet kar det icke omkommit; det längvariga kriget hade visserligen gjort mina soldater härda och råa, men harnamöidare voro de likväl icke! Han lät derföre kalla drängen in i ett sidorum, köpte här hunden af honom till ett högt pris, bad den böhmiska grefvinnan att af honom emollaga densamma såsom en skänk, och sökte itvertala henne, att, så länge hon ville dröja i Sverige, välja sin boning hos hans gemål, på let ban så mycket säkrare kunde åtaga sig hennes sak, samt understödja henne med alla de medel, som voro i hans magt. Den böhmiska grefvinnan emottog med tacksamhet hans gästfria anbud, och medan hon af ältmarskalkens gemål bemöttes med största välilja och deltagande, sparade han sieM ingen