Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1843, sida 2

Den gamla äkta lissigheten uti en kärnsrisk stam I utmärker ännu här den gästirie och gamle Vikbonden, och hvarföre skulle väl han ej någon gång äfven på afstind få lyssna till tidens rörelser. Genom il:s Holmbergs flitiga forskning har bokens inledning blifvit uppfylld med mängak sakrika och upplysande anmärkningar ; likväl, då vi bland annat tacka författaren för en lyckad härledning af namnet Bohuslän, kunna vi ej underlåta att ställa honom till vidräkning för en alltför ofta framstående ofördragsamhet mot de åsigter som stå i strid med hansg egna. Det fordras ett endrägtigt och samverkande brödralag inom nordiska forskningen, såvida nagot ljus skall vinnas wti flydda seklers skymning, och med ledsnad se vi derföre Herr Holmberg på foljande sätt börja sina anlöran den rörande Bohusläns Alfer: Åatt uti Pohusläni bott en, ifrån Nordens öfrisa invänare, till lyn-Å ne, seder, sprak och utseende skild solkstam, Ålser, är en hypothes, som, ehuru gammal dem än är, likväl är tagen ur vädret.? Troligen anar ej författaren att han här dragit i härna mot en af Nordens störste forskare och häldateknare, Registratorn uti danska riksarkivetå N. M. Petersen, och vi hänvisa derfore til denne berömde arkäologs gsammel nordisk geoorafi som på sid. 485 yttrar: Åro Asar ochh Vaner folkslag på jorden, så är väl det samma tillfället med Alser och Jotnar. Under e derefter följande kritisk och djup forskning anmärkes bland annat gudalära, språk, sagor och landsnamn gör det således ansagligt, att Ljusalser, vid den tid Åsaläran kom till Norden, halva bott i Vendel i Jutland och Alshem i det sydliga Norge.? När osvannämda arbete blir all. H:r Holmberg kändt, äro vi förvissade om, all han återtager sitt yttrande tagel ur vädret. Rörande 4788 års inbrott uti Bohuslän, låten H:r Ulolmberg påskina. att det sannolikt va en tillställning af Gustaf IlI. Alla omständigheter tala likväl deremot. Dansha kriget var redan påtänkt innan Gustafs motgångar uti Fin land kunnat föranleda honom att önska ett fi endtligt anfall från vestra gränsen, och hela sommaren före striden hade fienden noga un? dersökt och aftecknat Bohusläns höjder och militäriska fsörsvarsorter. Gustass mindre värdiga förhållande under stilleståndet gör det osannolikt att han sjelf stod uti vänskapligt förhallande till sin fiende, och om någon mildare framfart förspordes från Danskarnes sida, bör den så väl tillskrifvas slagtskaps förbindelser mellan de stridande konungahusen, som ock engelska och preussiska ministrarnes mellankomst. På ett ställe yttras att uti Uddevalla under osvannämnde krig, bildat sig en fri-ÅT korps till stadens försvar, som fällt förskräck-Å lisa hotelser mot den siendtliga armeen, för an i mandom icke visa sig sämre än allmogen i Dalarne, och äfven uppzsifves att denna krigslust varade ända tills fienden bröt sig genom Quistrum. Detta är ett sanningslöst och uppdiktadt pastående. om författarn blifvit missledd till den uppgift, alt en fribeväpning hildat sig i Uddevalla, hade han bordt stanna dervid, utan att söka roa siv och andra genom diktade tillsattser. ännu kunna samtida och skriftliga viltnen uppstå mot en så obesogad beskyllning. Snart kommer Bohusläns allmänna beskrifning at såsom andra delen utgöra en följd af detja arbete, och vi önska all uppmuntran för fortsättning af en så förtjenstfull hörjan. LSS RNE E