Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1843, sida 2

Citteratur. Bohusläns Historia, AF A. E. HOLMBERG. Det har länge varit en önskan, att uti en enskild historia öfver Bohuslän få de händelser röran de detta landskap ferenade, hvilka hittills utgjort spridda blad uli större häfder, eller allt mer tystnande sagor bland en allmoge, som med sorkärlek förmåler om den tid, da krigets moln möttes uli dess hemland. llerr Adj. Holmberg har uppfyllt denna önskan, genom jen af honom nyligen utaifven Bohusläns historia; och med nöje göres rättvisa at författarens förljenster, då vi anmäla densamma hos en allmänhet, hvars deltagande varit paråknadt för att ersätta de mödor och omkostnader, som alltid atsolja dylika företag. Författaren bar lyckats gifva det hela en vacker historisk stil, och händelserne äro utlärda med en ledighet, som redan af mänga blifvit erkänd. vi betvifla derföre ej arbetets snara afgång äfven hos dem, som åstunda en Ilvatig öfverblick af dagens litterära alster. Åigon gång tyckes likväl författarens liflishet hafva iklädt händelserna en öfverdrifven poetisk drägt, och för allmoge är icke skrilsättet lämpligt. om det vore oss tillåtet önska, hvad hh ej böra fordra, hade vi för egen del hellre här velat se en enkel naturlig sammanställning af händelser, en häfd för Bobusläns odalfolk, som bland nötta skrifter kunde förvaras och dit den gamle kunde vädja , då han vid brasan upplifvar fordna minnen och förtäljer fars och farfars gamla sagor, — Herr Holmberg hade utan tvifvel äfven kunnat utarbeta en sådan folkhistoria, men hade dervid kanhända ej varit tryggad för egen förlust. Den äldsta tiden har upptagit en stor del af arktalet, och blifvit riktad på sednare liders bekostnad. Mer hade kunnat anföras om krigen under Carl XI och Carl XII. och Norrmännens inbrott 4788 har alltför hastigt blifvit vidrördt. Många gamla samtida vittnen skulle just nu meddelat de upplysningar rorande detta krig, hvilka vår tid bjuder oss rädda från en annars oundviklig glömska. — Vi kunna derföre ej neka till, att författaren tyckes med brådska hafva slutat sin historia, serdeles då krigen 4808, 4809 och 4814 helt och hållet derifrån äro uteslutna. Från skriftliga urkunder äro underrättelserna hufvudsakligen hemtade, och solksägnerna komma troligen att få sin plats uti den sramdeles utkommande beskrifningen. vi böra naturligtvis gilla sörsattarens grannlagenhet, att ej härvid vilja gå sin företrädare Ödman i spåren? men tro likväl att man ej helt och hället bör afvika från hans väg. Denna anmärkning gäller i synnerhet om sednare tiders händelser. En rik historisk grufva är ännu förvarad hos Bohusläns bergsbor, och månget guldkorn kan ännu derifrån upphemtas. Mången grånad krigare vet ännu alt förtälja om egna bragder uti senare krig, vittnesbörd, som äga mindre diktade tillsattser än våra urgamla skristlliga sa801. Författaren gör sig skyldig till en förebråelse, då han på ett ställe yttrar: Folksagan har nästan alldeles dött ut med söregnende generation, och den nu lelvande har så mycket all sköta med sig sjelf och med dasens hugskott, att den ej eittar akta på fädrens minne vi tro att de äkta nordiska grund-! dragen äro uti Bohuslän allför mycket inpreglade, för att kunna hastigt utplanas, och at det gamla sagolandets dalar ännu stå skyddade för menliz inverkan af dagens huaskott.! — —