Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1843, sida 2

valt bersuaderad att ogeneradt sölja sin vana ocl taga pipan i munnen, samt ändtligen förmåd dertill, ck han också tillåta att Felicia betjena de honom med ett brinnande papper. Rökarer sög på det långa skaftets böjda munstycke ocl säslade en eldig blick på-flickan, som med dar. rande hand höll lågan öfver det fullstoppade pip hufvudet. I Vid fönstret stod HNämsel ock letade efter e skichlig förevändring att snart aflägsna sig oct Isin gumma. Då fick ban se brorsdottern Helens Igå in i portgangen, genast hviskade han till sir Änneti, dock vårdslöst, så alt det väl kunde hö. ras af alla: Sag du, mamma? hon kom. bu får väl säga till, hvad som. skall göras först, hvad sist. Och Jag skall fråga henne, huru det står till hemma hos dem, de stackrarne. Med ett Åursakta oss? tal v. Tutten bragte han sig och sin hålft ut ur rummet, hvarest paret lemnades mellan: fyra ögon. Ehuru gubben llämsel, när han medlidsamt yllrade sitt: jag skall fråga henne, huru det står till hema? — icke ännu alls tänkt på al! göra, hvad han sade; så fann han dock nu, sedan den önskade retiraden skickligt blifvit utförd, icke värdt alt taga sig före något annat, än att följa gumman genom sängkammaren uti köket. Och här stod den täcka Helena med sina rosor på läpparna, men liljor på kinden. Hon neg med en viss liflighet; ehuru de mörka ågonen blickade vemodigt, kysste både frun och herrn på handen, och tackade, rask i tonen, för spörjsmålen efter tillståndet hemma. Farbrodern fick, med helsningar ifrån hennes pappa, emottaga