Stockholm d. 2 Febr. (korrespondentartikel). Hela denna vecka stokas och sjaskas jämmerligen sor den stora dagen om måndag, och det dels offentligen och ex officio, dels i det enskilda och husliga hos de lycklige, hvilkas fruntimmer äro nog lyckliga att få vara med. Endast ett barn förmär riktigt föreställa sis den genom alla lemmar bäfvande, oroliga långtan, den seberaktiga glädje, hvarmed de Stockholmska damerne motse dylika herrligheter, då de icke äro desto mera vana dervid. Sista tanken om aftonen är: månne Mamsell 4. (sömmerskan) hinner. klädningen färdig ? Motsalsen synes en så oerhörd olycka, att himlen miste enkom göra underverk till dess förekommande. Första tanken om morgonen är att skicka bud till Mamsell A. och höra efter, hur det går. Och allt annat sedan. huru det genomtänkes, genomskådas hela dagen! huru det genomfunderas, huruvida det skall lyckas att uppsanga en blick och, hvad ännu högre är, ett ord af tde kunglige! krhtbbandlarne hafva nära nog sält ut sina lager al granlater och gjort goda affårer. Sommerskorna, som på fjorton dagar icke fått sofva, ulsora, sisom lätt begripligt är, ett publicistiskt nåt öfver staden; och de, som roa sis med dylika noticer, veta på den vägen redan, burna nästan hvarje af det förnäma borgerskapets fruar skall vara klädd och utstyrd på den stora dagen — eller rättare nasten, ty Konungen kommer icke till balen förr än efter Spediaklet, d. v. s. omkrinz kl. 40. Tre fruar halva 1. ex. fdet vet man genom ordinarie sömmerske-posten) köpt svart silkes-sammet lill klädningar, å 42 Rdr alnen. Den ena! nenil