Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1843, sida 2

Fru B., behöfver 24 alnar, emedan hennes j släp blifver längre än de andras, hvarföre dessa lära nöja sig med 20 alnar. En af de i tyget. modestare, neml. Fru S., skall deremot siras med guld-bin och styrer dessutom ut sig med verkliga friska blommor, hvaribland en Camelia, som nu blommar i ett fönster, är (om genom mäklare, vet man icke) slutad till 3 Rdr Beo, att asklippas och hemtas mändag afton. Men, slut med sömmerske-nyheter ! Med ett ord: en svindel, en skyhög galenskap har fattat de bal-älskande Stockholms. fruarna: likaSom det ty värr lärer hända öfver allt. när bögfärdens demon griper det sköna könet — och det fula med, det mäste erkännas —. Måndags-balen blifver ett Camp de Drap dOr; och då herrligheten är förbi, har ingen deraf glädje, utom nipperhandlare o. d. En annan sak förehafves, som äfven är märkbar: en medalj skall präglas på de civila embetsoch tjenstemännens bekostnad. Ser man närmare på, huru härmed tillgår, skall man förvånas, huru det är möjligt att vilja i denna ullställning finna. en opinions-yttring. chefen eller den äldste ledamoten inom verket skrifver en uppmaning och teknar sjelf; och sedan må man gerna vilja veta, buru det skulle tillgå för de yngre alt vägra subscription, som skall utgå af lönerna och förmodligen afdragas vid qvartalerna. medlertid insamlas sålunda opinions-yttringar, dem det höga föremålet måste anse för frivilliga och äkta och sålunda styrkas i den tron, att all opposition i landet bestär endast af kanske elt dussin publicister. Armen är ju förtjust och slår medaljer! Civil-staten är förtjust och slår medaljer! Borgerskapet är förtjust och dansar. Hela verlden är förtjust och uttrycker sin sertjusning antingen på det ena eller andra sättet! Och hvad i all verlden kan det då vara, som hakar? — Men är då civil-staten verkligen förljust? Och har han. anledning att vara det? Har den närvarande regeringen gjort så stora saker för de civila embetsmännens bildning, för sträng rättvisa i deras besordringar, ser aflägsnande af all nepolism, savoritism och börds-anspråk dervid, tör endast duglighetens befordran 0. d.? Utan allt för stor djerfhet kan man svara: alldeles tvärtom. Talar man om armeen, så kan då den verkligen skryta med tillfälten till högre bildnings inhemtande, med reglerade löner, med soretråden äfven till civila tjenster; men de civile hafva visst icke att framvisa någon ting ditåt. Den sista punkten, hvarösver militären kan vara stolt och — — facksam, är t. ex. just en punkt, hvaröfver de civile hafva alt beklaga sig. Sålunda hafva t. ex. Tulloch Postverken blilvit prebenden åt officers-corpsen, eller rättare enke-såäten åt sådana gamla militärer, dem man icke vet hvad man skall göra utaf. Huruvida Pulloch Postverkens civile tjenstemän skola vara med uli medaljen, är ännu obekant; men hvad anledning de kunna hafva dertill, det är snart sagdt. Men öppna Cheferna listor, så blir det väl ändock medalj utaf äfven i de verken; och sedan finnes det ju ett påtagligt sacum äfven på deras förtjusning. I