Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1843, sida 1

men kom tillbaka med en satans fart, alldeles öfvergifven; ty: hvad skall farbror tänka?! — så piper hon. Farbror tänker, att bon är den aldrasötaste Felicia, som jag vill kyssa på handen, eller helst på munnen, om hon tillåter. Icke sant, Hämsel, att bli si der ompysslad, det tycka vi karlar om. Visserligen, just det. och jag förundrar mig öfver, att bror icke ännu tänkt påkatt lägga sig till en omtänksam, ömsint hustru. Hvem vet, om jas icke! Ja så, verkligen? Det var rätt, käre Knut. Men jag försäkrar dig, att exemplariska flickor, sådana, som kunna lisa mannens önskan i dess bgon, äro sällsynta i vara fattiga tider — och mycket eftersökta. berföre, har man sätt signalement på sin sköna, så är ej värdt att försumma sig; ty här gäller ordspråket: bvem som kommer först, den maler först: Postmästaren kastade en fundersam blick emot. taket, en dito emot golfvet och mumlade Ja, ja! När nu värden straxt derpå gjorde min af att föra honom till fruntimmerna, fattade han orubbeligt stånd. Säg, 3 propos — hviskade ban sortroligt — då vi tala om din dotter, — har hon nägon friare, eller slera? Hämsel axlade sig: Ungherrarna äro fjärilar, som kringfladdra blommorna. Felicia har karltycke, det kan alltså ej anses underligt, att hon är medelpunkten för en krets af tillbedjare. Men — fiuns der någon ibland dem med allvarsamma afsigter 2?