Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1843, sida 1

Stockholm föreställer sig. Han äger en fast och allyvarlig karakter; har lätthet att fatta och tala; är populär, med bevarande af sin värdighet; tjenstaktig och vänsast; gästfri, utan ostentation och med beräkning af sina tillgångar, samt äger betydlig förmögenhet, den han väl vårdar, så att han af riksdagarnas partier och tidsandan kan vara oberoende. Så lånat vår vän, listlöparen. Jemför nu med hans uppgifter de anmärkningar jag vidfogat i noterna, och tillägg: att H. E. Gyllenhaal har mycken rörlighet, raskhet, bestämdhet och skenbar öppenhet i sitt väsende, ehuru eljest ett temligen osynligt och föga imposant yttre, och jag tror, att ditt begrepp om honom skall blifva någorlunda fullständigt. Hvad som i synnerhet lärer fästa din uppmärksamhet äro de förhoppningar, som du af det föregående ser hafva från ett visst håll varit fästade på honom, redan innan han kallades in i Konseljen , och de utvägar, som ej osannolikt lära tillitas, för att hålla honom ryggen fri och befrämja Regeringens afsigter, så länge han har sina fingrar med i det stora hazardspelet. När man å ena sidan tillitar de sinanciella tumskrusvar, som den vidsträckta kännedomen om personers penningeställning sätter honom i tillfälle att begagna, och man å den andra har hela säckar fulla med lockande förespeglingar åt embetsmanna-corpserne i och underlydande: de tvänne llos-Rätter, af hvilka Gyllenhaal varit ledamot i den ena och President i den andra, så lärer du genast inse hvilket omätligt inflytande en sådan person, som på köpet sätter sig öfver allmänhetens omdöme (eller — som listlöparen uttrycker sig — icke bär fruktan för den fria pressen eller stora tidningarna) kommer att utöfva på alla ledamöter af Riks-Stånden, som tillhöra civile embetsmannakorpsen vid instundande och följande riksdagar, så länge Justitie-portfeuillen beslmnes i Herr Gyllenhaals hand. Jag irrar mig också mycket, om icke just denna beräkning utgjort en väsendtlig bevekelsegrund för hans inkallande i Konseljen , der den lyckligaste öfverensstämmelse ofelbart kommer att råda mellan D.D. E.E. Brahes och Gyllenhaals åsigter, enär den sednare egentligen har att tacka för sin hastiga fart på embetsbanan den omständigheten, att han hade att skaffa med sterbbuset efter den förres framlidne fader, hvarpå sedermeaa följde kammarherre-knapparna på rocken och HofMarskalks-fjedrarna i hatten. Detta allt oaktadt har II. E. Gyllenhaal ansett ställningen så betänklig — hvilket åtminstone bevittnar hans urskillning — att han, som för ingen del bar lust att ställa sitt ljus under skäppan och slå sig till ro på sina gods, skall betingat sig valet mellan tvänne tillflyktsorter, i händelse han skulle slinta på taburetten. För sådant ändamål torde den 68-årige Presidenten von Rosen i Svea Hof-Rält komma att tjena qvar tills vidare, för att, med afskedsansökningen in petto, kunna i blixten åt H. E lemna plats. Likaledes skulle Presidentsembetet i Götha HofRätt tills vidare sörblifva obesatt, — en plan som dock innan riksdagen måste öfvergifvas; ty det blifver ett allt för groft gravamen mot Konungens Rådgisvare, om de behandla statens beslällningar som undantag åt sig sjelfve, när de 2