Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1843, sida 2

ek och verksamhet, att de kunna uppfylla de lörre fordringar, som solkbeväpningen måste nedföra. Då solket, ester några år, har blifvit förtroigt med forsvarspligten, och då den allmänna, zrundliga undervisningen i vapenöfningar, som har blifvit gifven, såväl i alla betydligare städer, som rundt omkring på landet till det äldre manskapet, de mindre kraftfulla och andra, i förenins med den rörliga afdelningens af hären större ösning, utbredt kunskap af de militäriska institutionerna bland alla solkklasser, bör man börja med: att utvidga denna öfvergångslänk, som redan existerar, till en verklig, fullständigt organiserad solhbeväpning för en hel provins. slärtill bör då väljas den del aflandet . som genom sin kultur och. bildning, lofvar sak ken den hastigaste och lyckligaste framgång. I södra delen af Sverge torde folket genom allmän beväringsskyldighet och vapenösning, hunna bringas derhän, att ej obetydliga korpser, med lönlösa besälhasvare, kunna upprättas. Början bör göras med de vapenslag, som stå i närmaste öfverensstämmelse med invånarnes böjelser; alltester som ett distrikis invånare önska det, må man tillåta dem att upprätta en jägarekorps, en kavallerieller in santerisasdelning, ja, äfven en sjöbeväringskorps, och att derigenom fritagas all möta vid de större skolorna samt att göra earnisons tjenst utom provinsen ifall ej sjelfva vapnet fordrar det; garnisonstjensten bör för : öfrigt inskränkas till det alldra nödvändigaste. Det bör ej blifva svårt att reglera valen på I ett sådant sätt, att det, för större delen aflandet nppkommer ett passande förhållande, melif lan de åtskilliga slagen af truppar. Sträng Controll deröfver, att undervisningen i skolorna, som inrättas af distrikterne, är grundlig och öfI verensstämmande, att de större öfningarne, vid beväringens sammandragande från större eller b. mindre distrikter, företagas ändamålsenligt och I att de af staten levererade vapen försvarligt vårdas och underhållas, är imellertid alldeles nödvändig. Så snart derför en provins har öfvergått till den rena folkbeväpningen, bör den hafva sin militäriska öfverstyrelse af, vetenskaligt bildade, militäriska befälhafvare, hvarigenom Provinsialbeväpningen står i förbindelse med i armåens allmänna öfverstyrelse; enskilda fasta lärare böra anställas vid skolorna, och de speja ciella korpserna böra hafva deras särskilda provinsialafdelningar, hvilka vaka öfver allt, som angår provinsens krigsmateriel och särskilda mii litärinstitutioner, det bör nämligen vara en orubblig grundsats, att den högre delen af militärväsendet. öfverbefälet och de speciella korpserne, beständigt erhålla en bildning och en utsträckning, som svarar mot solkbeväpningens qY sramsleg, ty endast härigenom kan den syftning, 18 som en solkbeväpnins alltid, i större eller min-dre grad, kommer att hafva näml. att åsidosätta den krigiska bildningen för hvardagslifvets sysslor, kraftigt motarbetas; endast härigenom kan den spänslighet ständigt bibehållas, som Hi alltid behöfs under längre fredsperioder, på det härens organisation ej mätte slappas. Verk-samt deltagande fordras visserligen å solkets sida, och många uppoffringar, om en folkbeväpning skall lyckas; men folket skall ej heller svika när det kallas; ty det är ett stort mål, som skall uppnås. Sverge skall åter tro på sin sjelfständighet och veta sig ega medlen att skydda den. Att detta ej kan uppnås genom armeens inrättning på nuvarande fot, är af alla erkändt; en ny organisation måste derför ju förr, I desto heldre införas, och det på ett sätt, att det blir 4 en möjlighet att utreda hvad den nödvändigt mäste a komma att kosta. Om vi vilja likna den preussiska armen, som af de stora makternas härar, vidsträcktast är utvecklad i nalionell riktning, och upptaga dess landtvärnssystem, så kunde vi visserligen uppnå en temligen stor beväpnad styrka; men vi veta jemväl af Preussens erfarenhet, att det skulle kosta oss ej stort I mindre än hälften af alla slatsinkomster, och tror någon, att det skulle bära sig? Man bör derför gå längre än Preussen, och det ligger också i sakens egen natur. Preussen vill vara en stor makt och hafva en gällande röst i alla europeiska frågor, och det tvingas dertill af sitt läge och af sin betydelse för Tyskland. Det måste derför hafva en rörlig armee, som alltid är beredd att deltaga i de europeiska striderna och den uppstått i deras eget inre. Man bör ej begära någonting, så orimligt, som att någon