Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1843, sida 2

örbannade dumheter! Men ända en utvig, kanske den enda att knipa en femtio riksdaler, om också i småsedlat. Och tragedien komme då, till allas vår båtnad, att sluta sig, som en kommedi. Hva? Du hjelper broderligen — att stilisera annonsen; så går det nog bra, — Vid mitt namn bifoga vi, för den helsosamma efsectens skull, att jag, Clas llämsel, är költslig broder till Herr tullförvaltaren Alexander Hämsel härstädes. Tycker du ej så med? För tusan, Clas, raljera cj med milt aktade namn ! — och tullförvaltaren började med stora steg gå upp och ned i rummet — är det ej elt syndastraff att ha slägtingar, som ligga en på halsen. Att se silt namn utsatt för elaka tungor, som tröska dagens skandalösa rykten — gubben ref sig i håret. Han förutsåg, hvad det skulle bli för en visa i staden, om — icke den vidrörda annonsen komme att tryckas i tidningen, ty denna id var honom allt för mycket förflugen, att han skule fästa vidare uppmärksamhet vid den — men om det en vacker dag berättades, alt Clas Hämsel blifvit kastad ut på gatan med hustru och barn, och det upplystes af den utbasunande skadegläc ljen, att den der olycklige stackaren vore broder till tullforvaltaren Alexander Hämsel. Och om denna hygzeliga nyhet just komme att löpa ikring, när nan tänkte bjuda upp både likt och olikt, att rsa sig och de sina i den fördelaktigaste, i en tåtlig dager för sin käre gäst, postförvaltaren (nut von Tutten, — ve, vel — det blefve en iktig åskskur på hans ömtåliga bemödanden och slaner. Huru skingra dessa moln, som oroan