Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1843, sida 2

ryckas; käppen och allt ovärdigt tilltal måste bort, och öfverhufvud hela den militära lagstiltningen omarbetas, med den grundsats , såsom ögonmärke, att soldaten intet ögonblick upphör att vara medborgare. Efter dessa förberedande steg, bör det arbetas på den allmänna vapenösningen. Det bör inrättas två klasser af exerciseskolor ; större, fasta skolor, hvartill det unga manskapet regelmässigt inkallas, för att emottaga en grundlig undervisning i det absolut nödvändiga; sasta lärare, valda bland nuvarande osficerare och underofficerare, sörja för öfverensstämmande undervisning. Mindre skolor inrättas för det äldre manskapet, lika som för alla andra, hvilka omedelbart skola öfversgå till förstärkningarne, ty dessa böra erhålla undervisning så nära silk hem som möjligt. Om, såsom Landshösdingen Rosen, i sin ofta nämde skrift om Svenska armeens organisation, föreslår, ett visst militäriskt element, inginge i den allmänna undervisningen, hvilket i mer än ett hänseende, särdeles i och för disciplinen, vore ganska nyttigt, så skulle derigenom de senare militära öfningarne mycket underlättas. Hela landet bör indelas i öfverensstämmelse med de bestående större och mindre kommunalinstitutionerna ; den rörliga asdelningen af hären organiseras straxt derefter, och de vuvarande militäriska befälhafvarne anställes vid denna afdelning, för hvilken, så snart som möjligt, större öfningar bör ega rum. Det unga manskapet, som ekiperar och underhåller: sig sjelft, demitteras mot erläggande af en ersällning, sedan det genomgålt en af de fasta exercise-skolorna; det öfriga manskapet är förpligtadt till någon garnisonstjenst, som dock endast bör åsyfta armeens behof, och således bestå dels i bevakningen af de militäriska byggnaderna och etablissementeraa, dels i utförandet af arbeten, med hänseende till det materiella, dels i rent militäriska ösningar, hvaruti en del af hvarje vapenarts manskap inöfvas si, att de kunna gifva den mindre öfvade massan tillbörlig hållning. Fyra fill sex månaders garnisonstjenst torde vara tillräcklig till uppnåendet af detta mål, och det följer af sig sjell, att den beväringsskyldige, under denna tid, helt och hållet underhålles af staten. Dessa afdelningar, hvilka, enl. vår tanke, äfven böra finnas såvål vid infanteriet som Kavalleriet, kunna synas strida mot folkbeväpningens princip. Men denna invändning kommer att försvinna, då vi bifoga, att dylika afdelningar, så godt som alldeles skulle komma att upphåäsvas, då solkbeväpningen blifvit fullständigt utvecklad. I öfvergångsperioden är det deremot nödvändigt att bibehålla dem, för att någorlunda afhjelpa bristen på allmän militärisk bildning, som folket först småningom kan tillegna sig. Städernes beväringsmanskap bör förvandlas till lokalmilis, för att bilda en öfvergångslänk till fullständig folkbeväpning; här bör man nämligen, förr än på landet, kunna upprätta goda excercise-skolor och finna ämnen till befälhafvare tagna ur folket. De bestående speciella korpserne, med deras högre undervisningsanstalt, den militäriska högskolan ), böra gilvas en sådan utvidgning tillstor) Vi erinra här om Löjtnant Mannerskantz sörträffliga motion, vid senaste riksdag, om prygelstraslets afskaffande, som innehåller allt hvad som i detta ämne kan vara att säga, och hvars förkastande endast kunde ega rum, genom vär orimliga ståndsrepresentation. Härvid kunna vi ej undgå ett tänka på Marieberg, med dess systemlösa organisation, hvarvid vi med flera gjort behöriga anmärkningar. Att dessa, oaktadt alla beskärmelser, ej förblifvit alldeles utan frukt, bevisas redan, genom den lilla reorganisation deraf, som på senaste tider egt rum, och hvaribland den är den förnämsta, att elever numera kunna få inträde der hvartannat, i stället för hvart tredje är. Det är dock något vunnet, ehuru oändligt mycket ännu äterstår att göra, i denna som i alla grenar af administrationen. Så hafva äfven våra anmärkningar vid artilleriet, gevären m. m. ej heller varit fruktlösa, i det den nya materiellen nu alldeles hvilar, de mångloldiga, förstörande besigtningarne och profningarne blisvit inställde m. m. Meningarne stadgs sig också alltmer i dessa hänseenden. i det forlidet års militäriska öfningar alltmer bekräftat vara påståenden. Det sägnar oss uppriktigt, att se vederbörande komma till bättre öfvertygelse med hänseende till försvarsväsendet, äfven om de ej vilja erkänna att det skett genom andras anmärkningar, utan låta påskina, att