Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1843, sida 1

1 ——— cettttiuU Rådet Ueurlin bar redan visat, att då dylika saker af ringaste kinkiga natur förekomma, kan man för tredje gången remittera dem till de förvaltande verkens förnyade utlåtande, och konsten är sålunda ej stor, att komma ifrån ögonblickets mödor och ansvar. Något vigligt nytt finnes ej inom administrativa sseren. Sjoministern har fått fördelningen afgjord för dispositionen af hufvudtitelns besparingar, och man finner deraf, att det nya linieskeppet Scandinavien och de tre nya fregatterna skola färdiggöras. Hvad jag sist nämnde om den förnimbara åtrån att få penningstållningen ansedd såsom nog betänklig för att föranleda serskilda åtgärder a lagstiftande makten och göra möjligen en riksdas snart nödig, besannar sig. Det lärer till och med ingått i promemorierna till åtskillige höge embetsmän i orterna; och man må låtsa aldrig så mycket, att en urtima riksdag bör om ske kan undvikas, så är och blir det sannt, at högsta målet för närvarande är, att kunna lye kas i att få en reaktionär majoritet, i de tr första Stånden (ty Bonde-Ståndet vet redan ve derbörande, att de icke kunna disponera) ocl den så kallade kompletteringen af Stats-Rådet som ändå icke kunde göra allt komplett, är hel och hållet beräknad på att kunna lyckas i den na plan, samt att med alla medel söka genom drifva anslag för utomordentliga behof, Kabi nettskassan, det så kallade försvarsverket, o. 8. v Innan kori skall ej en gång något tvifvel häron kunna hysas, hos. någon som uppmåärksamt föl jer sakerna och känner vederbörandes sätt at behandla dem. Den obehagliga händelsen med Hi Ole Bull el ler rättare Med hans Kusk, vid resan genor Upsala, är ej alldeles så svår, som första be rättelsen i tidningarne uppgaf. Det ser ut, sor hade deremot meningen alldeles ej varit ann än att afljjelpa det misstag Kusken gjorde, a i mörkret taga af en origtig gata till Gästgilvar gården och den ene Studenten steg blott i si dan anledning upp på kusksätet och tog tön marne. Att då, sedan Hr Bulls sällskap elle Sekreterare, en dansk vid namn Rosenkilde yt rat några ord genom vagnsfönstret, några stick ord ifrågakommit från de andra, som sågo si kamrat nedskulfad från kusksätet, kau ej föl nustigtvis tillskrisvas någon afsigt, att såra ha nation (allt sådant oförnust är gud ske lof r dan bortnött här i landet) utan mäste helt oc hållet tillskrifvas den ovana och svårighet, so alla, men våra npp-svenskar i synnerhet hafv att rätt fatta hvad en hastigt talande dansk m: säger. Hela saken synes, illa nog, vara tem gen häftigt upptagen af Hr Bull, ehuru äfve detta kan vara ursägtligt, då man besinnar,: han inuti vagnen och i djupa mörkret icke sj kunde folja händelsen och bedömma dess rät I sammanhang.