Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1843, sida 1

utaf, tyckes vara afgjordt. Skälet till contraorderna är obekant och föranleder gissningar. Det af Aftonbladet nppgifna skälet torde näppeigen vara det rätta; ty bristen på penningar borde vara bekant lika väl före ordernas utfärdande, som den kan vara det nu. Siledes råder om den saken mycket mörker och ovisshet. kn och annan förståsigpåare vill likasom låta påskina, att ett lustläger utan Krigsminister icke går bra ihop; och att nödgas hafva en sådan färdig på så kort tid, som från nu till Juni, hisnar man för; bu, bevars för tocke sjäsk! Andra tyckas tro, alt vi för sista sängen, åtminstone under nu varande sällninvar och förhållanden, haft en krigsminister; ingen kan tvingas att mottaga embetet; och knappast lärer någon finnas, som frivilligt underkastar sig de chancer, som nu förete sig. Hela verlden har varit tillfrågad; men alla hafva haft förfall. Bar. Lagerbjelke lärer icke länge vilja vara en tillförordnad ; och någon annan utväg torde således icke finnas, än att Ecklesiastikministern tillförordnas att äfven förvalta Krigs-portefeuillen. I sådant fall är lustlägrets inställande icke att undra på. Öfverhospredikant-Statsrådet förstår icke alt föra det verldsliga svärdet; och det andeliga gör föga figur eller effekt vid ett lustläger. ÅÄlt detta förändras till ett Kyrkomöte, på Ladugårdsgärde eller annan beqväm plats, der det andeliga svärdet har utrymme, förefaller således icke så otroligt, som uågon kunde finna det vid första påseende. Kostnaderne dervid kunde ju i alla fall tagas af passevolance-kassan. Ånliqvarier påstå ju, alt på Ladugårdsgärdet sinnes ett traditionelt minne af ett fordomtima kyrkomöte, hvaraf tidens tand och folkets okunnighet icke förmått förstöra mera än en enda stalvelse. Enligt hvad tidniugarne berätta, tyckes appetiten inom Justivie-Revisionen vara klen; embetsoch tjenstemännen derstädes ville icke äta på den förre Justitie-Ministerns afgång; och man får se, om de hafva bättre appelit på den nu utnämndes tillträde. Han skall, enligt berättelser från Jönköping, vara ganska tanksull och dyster. berpå kan man ej heller undra, ty han går sannerligen icke nägra leende utsigter till mötes. Han har icke mer än ett alternatif: att kunna uträtta någon ting, eller att icke kunna det; ty man bör icke supponera, alt han icke vill, utan blott tycker det vara roligt alt sjelf vara Exellens och kunna lemna sin Fru en taburett. Försöker han all verkligen uträtta något, så får han bestå er strid, från hvilken han snart måste fly, utsli ten, nedslagen, komprometterad och färdig at hänga sig, i fall han äger en gnista sjelskän sla och sant nit. Hr I l