Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1843, sida 1

—— — 2— — KALASET. AF ELI. Flitigt sydde, eler sanning att säga, lappade den goda Fru Hämsel i sin lilla, sneda sängkammare. Det började redan att skymma vid ohöljd himmel, slasögonen hjelpte ej mera, och hon sätt ändå qvar på sin perlsärgade stol till höger om fönstret; ty husmoderns omsorger hade posterat henne dit, sent aflösa de ifrån dagsverket. Men gubben Hämsel, s. d. tjenstgörande kontrollör, numera pensionerad tullförvaltare, kom hem isrån en, för motions skull företagen promenad, under hvilken dock på posthusgalan, som ej utan afsigt passerades, hade gjorts ett besök vid luckan. Och se, utom de ännu fuktiga tidningarne, erhöll han der ett prydligt försegladt bref med en påskrift, väl alldeles oprydlig, men af känd ock värderad hand. — Sigillet, — det visade uti boppets gröna färg en dufva med oliveqvisten uti nåbbet och devisen Elle retourne — detta fickicke långre hålla på sina hemligheter och nyheter; behöriga fingrar refvo bort den sammanlimmade väktaren och nyfikna ögon togo på öppna gaten reda på det ihopvekna helarkets innehäll, som, framträdande i stora bokstäfver, jemt uppfyllde sjerdedelen af papperet. Och det verkade på både hufvud ock fötter, dock ej såsom det kufvande vinet; hjernan kom visserligen i en hvirflande tankeflygt, men fötterna förlorade ej, utan tvertom vunno raskhet och stadighet. Herr tullförvaltaren gick sortissimo, huru myeket han annars älskade att helt piano vagga sin krappsbörda framåt; stegena jagade hvarandra