Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1843, sida 1

JmAmAi ——— se med de bildade klassernas öfriga E förhållanden, att det ganska säkert silves mån4 ga, hvilka, tssom befälhalvare skulle uppoflra en betydlig del af tid och möda för krigsmakten, då de deremot skulle finna det odrägligt, alt, såsom menige man, vara tvungne till garnisonstjenst, eller att uppehålla sig längre med öfningarne, än som vore nödvändigt till deras egen utbildning, bet skall blifva så mycket lättare att finna dugliga befälhafvare, som indelningen af nationalbeväringen noga bör rätta sig efter de bestående administrativa sörhållanderna och landets naturliga indelning, så alt ingen på längre tid, bortryckes från silt egenlliga kall i hemmet. Slädernes och landets innevånare böra utgöra särskilda asdelningar af hären; de mångsaldiga band som nu förena kommunerna, böra ej i det ögonblick sönderslitas, då man just vill göra beväpningen till en kommunsak; men kommunerna samlas i de högre enheterna: häradet , länet, provinsen och staten. Efter hvarje distrikts egenhet, organiseras beväpningen, med dubbelt hänseende till sättet, hvarpå distriktets försvar lättast utföres, och till det stridssätt, hvarför innevånarne äro mest fallna. Öfverstyrelsen och de speciella korpserne böra strängt kontrollera, alt öfningarne företagas grundligt, och att den af staten levererade materielen väl vårdas: För hvarje särskild provincialbeväpning af någon betydenhet, bör en kommenderande general anställas, som står i spetsen för alla provincens militära förhållanden. Ned tillhjelp af särskilda högre befälhafvare och en general-stabs-afdelning, leder och kontrollerar han alla öfningar; genom några administrativa embetsmän dåter han utföra räkenskaperna och andra allmänna åligganden, och genom en ingeniöroch en artilleri-afdelning , utbildar han provincens särskilda arter af vapen, underhåller dess befästningar, vapen och andra materiell: förnödenheter. ben fasta delen af hären bör derföre organiseras i noggrann öfverensstämmelse med nationalbeväpningen, likväl utan att förlora sin enhet; från en centralpunkt bör all dess verksamhet hafva sitt ursprung, och förbindelsen dermed bör aldrig afbrytas; ty en ande bör lifva denna del af hären, som är bestämd att representera de högre och allmänna intressena och att tillbakatränga den inskränkthet eller ensidiga provincialism, som kunde framträda i solkbeväpningen. Men under det de militära embetsmännen, genom deras högre bildning och mera omsattande kunskap i de militära angelägenheterna, inverka ordnande på hären, så bör dock det tf, som egentligen skall drifva verket, komma från kommunernas egen ifver och tällinz, och denna skall ej heller uteblifya. Det kommer att blifva under vägledning och uppsigt af välkända män, hvilka på mänga andra sätt hafva pjort sig förtjente af deras distrikter, och förvärfvat sig sina medborgares förtroende, som det unza manskapet mottager skolundervisningen, under tillsyn af vänner och behanta, som höradets milis håller sina ärliga öfningar, och det koanner att blifva en betydelsefull fest för provincen, då alla dess aldelningar, den rörliga delen at armeen såväål som förstärkningarne, sammankallas nägra dagar hvartannat eller hvarttredje är; då å gam.