Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1843, sida 1

tar jag ett ord af er. Detta ord förvandlar mig till en annan menniska. Jag blilver värdig den thron, jag en dag skall intaga. Uttalar ni icke detta ord, får ni ansvara för alla de sel jag kommer alt begå. Niss Fitz-Herbert, jag väntar a er, äran eller vanäran; — lifvet eller döden. e NM väl! Gud upplyse mig! lemna mig et ars tid, för att himmelen, rörd af mina böner. matte förläna mig ljus och bistånd i min brydsamma belägenhet! Under detta år skall ni sjel få tid att läsa uti edert ezet bjerta. U— Ett år! utropade prinsen i ångestfull för tvitlan, iske se er, icke höra er ett helt år! lef va ett helt är skiljd från er! Men, det är d. min död ni åstundar? Clara! Tror ni mig var: i stånd alt handla obetänksamt uti en så vigtic (omständighet? Tänker ni, att jag skulle vilja lätt sinnigt leka med eder lycka? Nej, miss, den kär lek ni ingifver kan aldrig vara lattsinning. On min ömhet för er icke var ren och varaktis skulle jag då föra det språk jag nu talar, et språk som för första gången utgår öfver min: läppar? Ack! säg att ni icke älskar mig, att n kan älska mig, men säg mig inga smädelser! En så stark kärlek skulle väl segra. Tre da gar derefter afreste miss Fikz lerbert med si tant till Continenten. Dagen derpå reste Prin Georg samma väg. Slutligen, säger man, firade uli Hertigens af Orleans kapell i Paris giftermåle emellan den unga Irländskan och den som, un der namn af Georg IV, en dag borde intag l Englands tbron. Några månader derefter återkommo de ung makarne till England och inom kort utgjor de Prinsens af Wales regelbundna och värdig