bloy 101 Duuuss wonnyos ueulllv opurLo)ddn London. Prinsen lefde tillbakadraget: sysselsatte sig med de allmänna angelägenheterna, omgicks icke längre med de häftiga medlemmarne af oppositionen och bem vödade sig allvarsamt att ordna sina alfärer. Den sista förbättringen var likväl den synraste, men hans unga maka uppehöll hans mod och föregick honom med goda cxempel i en ordningssull hushållning. Deras största nöje var att om aftnarne göra en promenad till fots; uti en liten täckt loge bevista spektaklet och sedermera i hvarandras sällskap begifva sig till: deras enkla, men täcka boning, belägen i en aflägsen del af den stera hufvudstaden. England lyckönskade sig till prinsens omvändelse och miss Fitlz-Herberts ådelsinnade bemödanden vunno allmänt bifall. Det hände flera gånger vid utgången från speksaklet, alt folkmassan vördnadsfullt omgaf hennes ragn och helsade henne med applädissemanger och vivatrop, som aldrig tilllorene blifvit gifne utan åt meålemmarne af kongliga familjen. Konung Georg HT fick veta detta och en morgon lät han kalla sin son. — Vilord, sade han till honom utan någon vidare förberedelse, jag har nyss afslutat edert giftermål med Carolina af Braunschweig. Prinsen spratt till, men hemtade sig snart från denna hastiga rörelse. — Jag kan icke samtycka till det giftermål, Eders Majestät värdigas föreslå mig, svarade han. — Hvarföre? frågade konungen strängt. — Emedan jag är en annan qvinnas make. I — Ah! utropade Georg och höjde på axlarne, nog hade jag hört, omtalas detta löjliga skämt,