Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1843, sida 2

heten å bane, att man emot sormen begrasvit kErnsts döda kropp, utan foregaende besigtning eller obduction, och begär, att man skall inhemta det försummade. bomarne svara, det denna ceremoni förekommit dem öfverllödig och onytlig, da mördaren srivilligt tillstätt brottet: men om defensor yrkade det, så mäste liket åter gräfvas upp. Detta sker på Ludvigs förnyade begäran. Stadsphysicus obducerar liket och förklarar: det döden varit en absolut följd, då kulan gått midt egenom hjertat. Ludvid önskar alt veta, om denna ännu befinner sig i den dödas kropp: läkaren söker och finner densamma; derpå begär juristen alt sa se pistolen, hvarmed brottet blilvit begånget och försöker att kasta kulan i pistolpipan. ben tycks vara för stor; hau vänder den åt alla håll; den är verkligen för stor! Det är omöjligt att denna kula bar kunnat komma fram ur denna pipa; hvart och ett ögonvittne må ölvertyga sig härom, och rådlösa skaka de omkringstaende domarne på hufvudet. Redan hade enhvar af dem i tankarne ultalt skyldig? öfver den häktade, men denna omständighet bragte dem aldeles ur all saltnin. Brottslingens srivilliga bekännelse, hvarje omständighet talar för, att gerningen blifvit utöfvad; men kulan tyckes antyda hans oskuld. — En osörklarlig gåta, som händelsen endast sällsynt skapar så. Ludvig fattar stort hopp och berusas nästan af sin glädjeyra, men förlorar ej sin själsnärvaro, Han begär, det acterna jemte corpus delicti — kulan och pistolen — må sändas till högsta domstolen, på det att denne må fälla dom i denna likaså besynnerliga som sällsynta händelse.