bisett; och det är en följd af brist på närmare kännedom af ämnets natur, att man genast ville öfvergå till den yttersta abstraktion, då nödvändigheten att ombilda en så väsendtlig statsinstitution visade sig, och att man blott småningom framkämpar sig på den konkreta banan. Allmän försvarsskyldighet och solkbeväpning; i dessa tvenne allmänna begrepp har den allmänna opinionen sökt uttrycka, hvad den antog sisom ett nödvändigt betryggande af den nyare utvecklingens frihet; begreppen fores väl på läpparne af många, men hos de flesta har tanken ännu knappast eikit dem den konkreta fullheten eller låtit ntvechla sig så myeket, att de hållas skilda från hvarandra. Allmän försvarsskylldighet kan tänkas utan solkbeväpning ; solkbeväpning utan att hvar och en är skyldig att bära vapen. Det ligger imellertid en riktig takt deruti att sasthalla bheage begreppen, ty de äro verkligen begge tiden, fordran. Stalen har blifvit medborgarens saks och den abstrakta skilnaden mellan regering och regerade är upphäfven; vår tids brig beträffa endast nationaliletens handhasvande och statsutvecklingens frihet, och hvar man bör inse sin förpligtelse att kämpa för sin egen sak. Men inträder statsborgaren såsom medlem! i hären, så bör denna vara nationell, och hvarje försök att bibehålla föråldrade former måste stranda. Hvarje vapenför man bör vara förpligtad att försvara sitt land; men denna hans allmänna försvarspligt kan blott uppfyllas, då han öfvertager sitt särskilda värf i hären och undervisas i dess uppfyllande, det vill säga, när allmän vapenöfning eger rum; och när nödiga materialier till krigets förande anskaffas. Det är då klart att mycket skilda värf måste uppdragas åt skilda individer, och att försvarspligtens fordringar blifva högst olika, allt efter som det uppdragna värfvet är mer eller mindre svåärt. Då man vill införa en solkbeväpning. som skall ega någon betydelse mer än på papperet, så bör man ej bringa härens organisation tillbaka till ett rått naturtillstånd eller forlora den nyare krigskonstens allmänna resultat; dessa böra tvertom sasthallas och utvecklas med större kraft, då man, så till sägandes, utsmälter hären i den stora solkmassan, der så oändligt många intressen korsa och upphäfva hvarandra, der uppmärksamheten blott vid serskildta farliga tidpunkter, rätt lefvande hänvändes till krigets angelägenheter, medan hvardagslifvets sysselsättningar ihärdigt göra sina fordringar gällande. Det bor finnas en tillslygtsort för den anden, som i fredens dagar skall sörja för, att handen ej är försvarslös, när hufvudet vill begagna den, och i farans stund skall leda folkets inspiration på den säkra vägen till målets uppnående. Det bör finnas man, hvilkas kunskaper sätta dem islånd att utöfva de serskilda kall, som medborgaren i allmänhet ej kan ålaga sig, och hvilkas vetenskapliga daning hindrar både det stockmilitäriska och kjelkborgerliga filisterdömet att bemäktiga sig herraväldet öfner härens utveckling. Ilvarje armee bör hafva en öfverstyrelse, hvarigenom den står i förbindelse med. statens öfriga institutioner; öfverstyrelsen bör genom administrativa embetsmän och högre befälhafvare, leda härens angelägenheler, serskilda korpser böra sörja för anskaffandet och vården af den stora och dyrbara krigsmaterielen. Men till alla dessa åligganden erfordras så skilda kunskaper och så mycken tid, att staten endast kan vänta dem väl utförde af fasta embetsmän, och försvarspligtens uppfyllande blir då för dessa en uppgist lör lifvet. En väl ordnad solkbeväpning bör således hafva en fast del, för hvilken den militära verksamheten är den väsendtliga. ULtan en öfverstyrelse med sina ; administrativa embetsmån och högre belälhafvare bör solkbevåpningon ega en Ingeniörkorps, som sörjer för landets befästningar, en Artillerikorps som anskaffar vapen och andra materiella förnödenheter, och en Generalstab, som utvecklar kunskapen om landets topografiska och statistiska förhallanden, förser administrationen med kunniga militärer och går de högre besälhafvarne tillhanda med den allmänna folkbeväpningens utveckling. Alla tre korpserne behöfva dessutom mycken tid, för att, under freden, uppnå den duglighet, som deras svåra värl, under kriget, kräfver. Staten bör sörja för att förse sig med dessa embetsmän på samma sätt, som den förskaffar sig sina civila em: högre militäriskt undervis