Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1843, sida 2

kelsen af ett nytt lif och en ny anda hos folket, Genom ett edikt af den 9 Oktober 4807 undergingo godsägarnes rättigheter en väsendtlig förändring, ÅAdlens uteslutande rätt till besittningen af ridderliga gods upphörde, och sran denna tid blef det äfven borgare och bönder tillåtet att. förvärsva sådane. Under förbehåll, som tryggade kreditorers rättigheter, stod det fritt att fördela större egendomar eller sammanslå enskilde hemman. Nu upphörde den underdanighet med tvungna tjenstepligter och förbindelse att från dem köpa sig lös, som hittills hade bundit den större delen af landtmännen vid godsherrarne; och af alla skyldigheter till penningeskatt, dagsverken och dylika utskylder, erkändes blott sådane gällande som grundade sig på verkliga förmåner, hvilka den skattskyldige innehade, antingen af öfverlåten jord, eller annan egendom, eller också på ostridlig häfd. Allt det som inom och utom Frankrike ansågs för den varaktigaste och mest välgörande frukten af Fransyska revolutionen, öfverflyttades genom denna lag till Preussen, i en passande gestalt, på en af Statens natur föreskrifven och af inga blodströmmar banad väg. Ridderliga egendomsrättens föräldrade byggnad förstördes ej våldsamt, men understöddes icke eller mera våldsamt på bekostnad af Nationens utbildning; och ett fritt bondestånd fick från denna tid njuta sin egen jord. Denna förändring föregick ej utan förlust och skada för egendomsherrarne. Under krigets bördor förekommo förlusterna ännu mera smärtsamma ; och alla förmådde ej höja sig till den ståndpunkt, på hvilken förändringen visade sig oumbärlig för slägtets tilltagande mognad i förståndet, föreskrik ven af nödvändighetens lag och grundad i den motsägelse, hvaruti personlig och ärftlig träldom står till mensklighetens naturliga rättigheter. (Forts.)