Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1843, sida 1

tonmåltid på Carlberg, innehållande råd, värdige att ihogkommas och följas i tider, då uplysnin:en borde stå på en högre ståndpunkt och man af erfarenheten borde inhämtat till hvilken afgrund partie-striden och gunstlings-systemet ledt Svenska Nationen. Konungen: Landshöfdinge v. Hylteen, jag har alltid funnit hos Eder en sådan utlåten upriktighet, sägen mig rätt öppenhjertigt, hvad kan vara rätta orsaken och ursprunget till den kallsinnighet och vedervilja, som hos en stor del af Svenska Nationen emot mig förspörjes, och hvad väg och råd vore till att taga, att ställa all ting i det förra förtroendet igen? v. H: E. M. Fråran är stor och rätt svår att svara på — ofta bekommer ock illa, att svara med stor utlåtenhet. — Detta har jag redan förnummit. — Det är ock svärt att gifva E. M. råd, då jag hvarken eger nog stor tanka om mig sjelf, och då sedan kanske andra hemlige rådgifvare torde komma efter och antingen förvända, eller förstöra min välmening. K.: Jag försäkrar Eder på min honneur, att med Nådig erkänsla uptaga allt hvad J sägen och att antaga hvad nyttigt synes. Jag vet alt Folket håller Eder för en ärlig välmenande man för Fäderneslandet, och jag erkänner att jag ock befunnit Eder sådan emot mig. Tala utan förbehåll. — v. H.: E. M. eftertänke, hvad som vid denna Riksdag är passeradt, till vinnande af mera makt och myndighet, hvarigenom de fleste Ständernas Ledamöter äro satte i förundran och häpenhet, och hvaraf E. M. lätteligen kan sluta, att en häftig sinnesrörelse är förorsakad. — Här lärer E. M. finna anledniugen till det af E. M. så kallade missnöjet. K.: Men jag råder icke för de uptågen, om mer makt och myndighet, — Jag har dem intet begynt, och jag vill intet veta af dem. — Jag har ju uppenbarligen förklarat mitt missnöje deremot. v. H.: Allernådigste Konung! Till att härom persvadera menigheten, dertill fordras annat, än några ord och skrifter, derlill behöfves nödvändigt en uppenbar beständig Conduite, som visar contrarium vid alla tillfällen, och på annat sätt kan E. M. aldrig taga Folket ur den tanka de hafva. Hvar man tror eljest framgent att E. M. ändå vetat förut af böndernes förslag och försök om mer makt och myndighet och att E. N det icke förr förkastat, ån efterät, då man så omöjligheten att genomtränga dermed. E. MH. kan sjelf finna hvad tankar och bedröfvelse slika försök, hemligen och dem oveterligen anlagde, skola upväcka hos ett folk, som nyligen skuddat af sig Enväldets ok, och fasar för detsamma, som för helvetet. — K.: Allt detta är mera andras drift än min egen. Man har öfverhopat mig med Förslager och projecter, men jag har aldrig velat gå in deruli. v. H.: Andra orsaken till Nalionens missnöje torde vara denna, att sädane Förslagsmakare, otidige Favoriter och omögne Rådgifvare tålas, höras och afskaffas icke!!! K.: Men borde man icke genom någre visse män låta förtreligen säga mig, hvad man har emot mig, till min sinneslisa och trygghet?