Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1843, sida 1

mande, log sedan och sade: jag inbillar harluns att de skola hemta än flera rikedomar på ett annat ställe, hvilket jag dock ej namngifver, bara de bära först hem denna skatt. 4e Ja, de lära då ej plundra dig genast, i hopp att kunna sedan få större byte. Men akta dig jatt undervisa dem i att ljuga. De komma da att bedraga dig. Ab, jag kommer ej vidare, att hafva berärins med dem: jag lemnar trakten, reser med stort följe, rider på de skönaste arabiska hästar in i residensstaden — hvad! — m vidare? Vidare lefver jag ett paradisiskt lif, håller ett ypperligt harem och ett yppigt bord. Du kommer till mig; hjertligt välkommen. Du spisar hos mig i dag? gör det, min vän. Jag skall data frambära de kostligaste frukter, ett vålluktande kaffe och sedan den ovärderliga pipan, Du är nöjd med min gästfrihet, huru? — ali talade ifrigt, han höjde stolt sitt vackra, lockiga hufvud, gesticulerande med värdighet och tycka glömma verkligheten för sina fantasier. Osman mönstrade honom med en frågande blick. ÅJag skall blifva nöjd med din gästfrihet, när du en gång mättar den hunsrige och tröstar den bedröfvade i i ditt palats. Föor närvarande —! ett leende fulländade meningen. Vännen aaf intet svar, om ej det, att han tigande Kände sig på magen, skulle gälla för ett sådant. — För närvarande — återtog Osman — war drömmen skingrad; vi sinna oss vandra sram it, två sattiga gossar — en lang väg. — Det vore båttre — inföll Ali — att vi fortforo alt drömma, om icke g:ende, så liggande,