Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1843, sida 1

äro fästade vid fast egendom, svärligen kunna rubbas, emedan Furstarne sjelfve hade utgau ur Domain-Ådlens stånd; och besittningen af stora Esendomar förenad med härkomst tråin en fri och berömd ätt, bereder företräden, som under alla förhållanden skola grundlägga ett Hedersstånd. Men det underhölls ända till öfverdrift, genom håfdens, vanans och vissa djupt rotade förestållningars makt, hvilka gatt i arf bland stammarne af Germanisk härkomst från deras äldsta Feodal-författning. Mellan Adel och Borgare fortfor en skarp alsondring, som icke mera passade i denna vidsträckthet, sedan namnet Borgare i sig innefattade den talrikaste, verksammaste och mest bildade delen af Nationen och Adlen icke mera var Herre, utan liksom borgaren, blott Son i det stora Statshushållet. Men de mindre gynnade barnen voro desto obenägnare alt erkänna denna afsöndrings giltighet, ju mera de gynnade sträfvade att ersätta bristen af väsendtliga företräden genom en konstlad skenbar vigt och att dölja sina Politiska standsråttighelers aftagande genom en sluten ståndsanda. Så alstrades ett missförhållande emellan Adlens uteslutande rättigheter och medelståndens anspråk, en motsägelse emellan sken oeh verklighet, som på mångfaldigt sätt förvirrade lifvet och störde dess lugna utbildning. Den rike och bildade borgaren kunde icke begripa, hvarsore han antingen aldeles icke, eller blott under stora inskränkningar, fick förvärfva Privilegierad fast egendom : hvarföre han uteslöts från högre StalsEmbeten och Ofsicersplalser, hvarföre han med tillfälliga undantag, icke så väl som de Allliga kunde med sin samille få inställa sig på IlosvetI Ryssland hade en consequent Herskaremakts välgörande hand upphäft dessa missförhållanden, dir den såstat personernas och deras närmaste anhörigas rang vid Stats-Embetena och förklarat rättigheten att bekläda dem oberoende af borden. Men England, hvarest den högre Ådlens verksamhet inom Staten ej tillät någon tom ranasjuka födas inem detta Stånd , eller någon af-: undsjuk ovilja, sådan som den af grundlösa företräden uppåggas, uppkomma emot densamma, England, hvarest den lägre Adlen genom Underhuset var förenad med borgare Standet till en Corporation — England visar i ett stort mönster, huru detta förhållande kunde bilda sig ganska sormänligt, äfven på ett med Germaniska lynnet öfverensstämmande sätt. Ofördelaktigare var ställningen emellan Stånden i Frankrike och Tyskland. 1 båda länderna hade ett stort missförhallande i mängden af Adliga, som saknade sormögenhet, uppkommit, genom Ådelskapets utsträckning till de yngre Sönerna: detta Stands företrådesrättigheter hade derigenom blifvit ännu mera tryckande: och mycket annat ökade spänningen. I Preussen hyllade Fredrik den tränga åsigt öfver medborgerliga rättigheter, som herrshade bland feodal-adlen; och i stället att åberopa det billiga asseendet på ett talrikt Heders-Stånd utan förmögenhet, till försvar för sin fördom , sökte han rättfärdiga den derigenom, att han trankände de borgerliga — all hederskänsla — en förklaring icke just tjenlig att med Adlens foreträden försona den bildade talrikare delen af