Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1843, sida 1

sorskräckt lutade sig ned, afskyvärda rosvare, holjde i trasor, krypa upp från bergskresvorna De voro försedde med allehanda vapen. Den cne hade dolk och sabel, den andre pistoler, den tredje en tjock käpp; det rysliga tåget slusades af den bekanta getberden, i sann Walter Skotisk skepnad, och hans oskiljaktiga faljeslagare, den svarta murrande hunden. I dödsänacst lutade sig Ernst allt djupare ned, drog andan till sis, med ögonen orörlist såstade pa den fasansfulla öpningen. Då fattas han plötsligt af getherdens kraftfulla band och förr än Ernst förWwar alt ropa om hjelp, eller att tänka på motStand, är han, utan sjelf veta huru, utanför kojan. llär stod han på ett lanat galleri. — Med en rysligt befallande blick, och fingern på munnen, vinkar getherden den af rädsla forlamade Ernst att sölja honom. Nu gick det framsåt, beständigt framåt, än ned, än under hvalf af em nästan omallig höjd och än öfver så smala. (sångsligar, att man endast kunde krypa fram. ITigande följde Ernst sin fruktansvärde ledare. llans räddsta bade till någon del förlorat sig och han kunde icke begripa, buru han så mekaniskt kunde följa den usla herden, utan att göra en enda fraga eller streta emot. Åndtligen kom man ett tillstängdt galler. Herden ringer 3 gånger. IGallret öppnas ech Ernst med sin ohyggliga ledare mäste mödosamt klättra upp för en hög spiraltrappa. ben ledde in i en glest upplyst sal. Då Ernst trädde in med sin följeslagare, stego alla upp från golfvet, liksom vid en sisnal eller ett kommandorop. Kamrater, började nu getherden med ett hemskt grinande, under det hans huud slickade hans händer, vänner, jag