Läsaren påminner sig möjligen en ur Lands orts tidningarne förliden sommar hemtad under rätlelse om en person i Westergötbland, sor lefvat hela 59 dyen uton föda. Men da inge utförligare berattelse synts om detta egna fall meddela vi följande rapport till Konungens Be sallningshafvande i Elfsborgs Län från Kronoso; den i orten, Hr Luttropp, daterad Koblslätt de 21 Maj 1842: Elter det underrättelse ankommit, att Sockn skräddaren Olof Olsson från Hullt, siabohls s ken, hvilken, på min till Konungens Befallnin; hafvande afgifna rapport, det han den 5 sil lidne April bortgätt från sitt hemvist, gend allmän kungörelse under den 4 Maj blifvit sterlyst, återfunnits ännu vid lif Lördagen 44 innevarande månad uti en å hemmanes) jag miz på stället för att taga kännedom aff hållandet, hvarvid upplystes, det bönderne Andersson och Olof Olsson i Näs med två drängar sistberörde dag belunnlt sig uti skja för att hägna kring en kas, vid hvilket illsal beslöto inlägga medhafvande matsäckar niifder närbelägna kolkojan. Vid försöket att a dörren befanns den tillbunden innanfor, son dock ej hindrade dem att inkomma, ededar bandet bestod af halm som lätt afslets; ilkom ne i kojan, anträffade de der Olof Olss gande sramstupa på en derstädes upprättac vid första påseendet förekom ban dem dö då de funno, att han ännu lefde, nedbirs ha till landsvägen och fördes derifrån på el kärr till dess hemvist. — Några lilsmedel eller tecke: till att sidane der funnits, eller att vari upptånd uti kojan kunde ej varseblifvas; docl förmärktes spår till en närbelägen vattensamling såsom af en den der på händer och fötter dit krupit, äfvensom något halm fanns usi kojan hvilken tycktes hafva varit tuggad. Olof Olsson, nu mycket afmagrad, med om kring 2 tums långt grånadt skägg och lång klolika naglar på händerna, med insjunkna ögon rakt utstående haka, och stripigt gråsprängd