Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1843, sida 2

räntadt; han får räntan tillagd detsamma och äter förräntad; han finner sig efter 20, 30 år ägare af detta förökade kapital, i fall han ej behöft uttaga andelen deraf under tiden; men bufvudsakligen har han ej mer, än han kunnat äga, om han sjelf förvaltat kapitalet och haft tillfälle göra det räntebärande. Han står enskild — inrättningen behandlar honom såsom enskild — och af. honom hafva de öfrige i den gemensamma inrättningen ingen fördel. Med ett ord: associationskrasten, med dess mångsidiga och mangsaldigande natur, kan i dessa anstalter ingenting uträtta. Det är således icke underligt, att mångens tanka fallit på möjligheten , alt genom en förändrad organisation af de enkla sparbanks-inrättningarne, bereda en större fördel ät de sparsamma individerna i samhållet efter vissa års förlopp, derigenom att desse för hoppet om en tryggad ålderdom väga äfventyret , att i händelse af en tidigare död efterlemna ett mindre kapital, än hvad sparbanks-systemet frambringar. Det är ur denna id, som de nu så kallade Rimteförsäkringsanslallerna härstyta. Med en och annan obeiydlig skillnad genomgår den de redan tillkomna inrätitningarna af detta slag; och det är den, som man i den här angifna skriften finner utvecklad och nitiskt försäktad, såsom icke endast välgörande för tiden, utan såsom rent af ett medel att förändra och förbättra menniskosamhällenas framtid. Om vi här skulle lemna ett omdöme öfver detta arbete ensamt, kunde vi ej annat än förebrå författaren en alltför öfverdrilven hänsörelse. Likasom räntefoörsäkringsiden, betraktad sådan den ännu finnes utvecklad i nigra tyska stater, endast är ett slass förening af sparbanks-, lifsförsäkringsoch tontin-systemerna, kan man med tewlig visshet antaga, att den i sina verkningar endast kan åstadkomma hvad dessa kunnat hvar för sig verka, men naturligtvis i så mycket större proportion, som de i räntesörsäkringsanstalten verka gemensamt. beras kraft kommer alltid att begränsas af: den enskilta hågen att tänka på framtiden , de enI bildade, skilta besparingarnas möjlighet, och den enskilta benägenheten att med uppoffring af en del utaf arbetets och kapitalets afkomst, gagna sig sjelf gemensamt med sine medmenniskor: att ej tala om det väsendtligen ingredierande enskilta förtroendet till inrättningar, hvilka, längt ifrån att kunna antaga de nämnde systemernas enkla sormer, lätt granskade redovisningar och inskränkta omsaång, mäste, för att vinna sin rätta styrka och fördel, äga stor utsträckning, och kostsam förvaltning och en mera på tillit till myndighet än på enskilta uppmärksamheten beroende kontroll. Också framter sig den besynnerligheten, att dessa anstalter ännu endast lära finnas organiserade i Österrike , Preussen och några andra tyska stater, der de uppstätt under de envåldige regeringarnes skydd, och der de, att döma efter hvad ännu är kändt, icke vunnit den hastiga tillvext, som hade bordt blifva en följd af de fördelar, som Hr Blesson tillerkänner dem. Vi tillstå likväl, att vi sjelsve förmode detta förhållande snarare vara en soljd af just den politiska syftning, som dessa anstalter der haft, då de onekligen ännu erbjuda de hufvudsakligaste fördelarne ät de mera förmögne solkklasserna, godsägare, fabriksägare, o. s v. Deremot äro vi, då vi yttra oss öfver sjelfva ideen, öfvertygade att den, utförd, icke ifrån centralisationens synpunkt, utan heldre medelst fritt utaf den enshilta associationsandan väckte och styrde inrättningar, bör visa sig nyttig för menskligheten och i sin mån bidraga, alt jemna förhållandena mellan de rika och de fattiga. de njutande och arbetande solkklasserna. Oss synes det nemligen, som om rånteförsäkrinasanstalterna, använda för att betrygga de fattigare och arbe. tande klassernas ålderdom, kunde erbjuda sam hällena möjligheten alt offra en större och allmännare vård åt ungdomens uppfostran, och att färsäkra den friska och kraftfulla arbetsäldern om bättre vilkor för utkomst och förkoran: fördelar som utan tvifvel skulle visa den mest vil görande verkan på deras inre styrka och trefnad. Läsaren påminner sig möjligen en ur Lands