Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1843, sida 2

D I En öfversättning har nyligen uthommit af: Ränteförsäkrings-anstalterna och deras betydelse för samtid och efterrerld, af L. Plesson tryckt i Jönköping. Denna sak förtjenar uppmärksamhet. Ötverallt i de Europeiska sam— hällena söka bildningen och industrien att lossa sig ur de sjeltrar, som gamle, ilran eröfringarnes och sfeodlalväldets tider qvarstående samhällsformer palagt. bet visar sig härvid, att i samma min som penningen blifvit det måktigasle vebiklet i nationernas lif, börjar ock mängden alltmera känna behofvet att göra de små besparingarna fruktbara och omfatta alla tillfällen att derigenom bereda sig förkofran. Svårigheterna härvid äro lNikvil icke ringa för den egentlige arbetaren. Da arbetets frigörande står i naturlig strid med privilezierna och de aldrige institutionerne, samt det derf re icke lätt kan tillkämpa sig en ny samhållig organisation, utan mäste nöja sig med att enskildt sträfva för det stora åndamalet, blitva saledes alla anstalter, som afse emottagandet och förräntandet af de många men sma besparingarne af mycken vist för de arbetande, och de som uttänha och bereda sådana ingå i klassen af den stora mussans sanna vänner och välgörare. Sålunda bar bankväsendet, i samma mån det i några länder frångätt privilegii-naturen och icke varit uteslutande lemnat till vissa, för vissas fördel, utan afsett emoltagandet al folkets små depositioner, verkat uppmuntrande för sparsamhet och nårinasstit. De så kallade sparbankerna hafva i länder der det allmänna bankväsendet af politiska skäl eler till följd af enskilda interessens öfvervägande inflytelse icke fått gagna månaden, utan blott kapilalisterna eller de större sastighetsåägarne o. s. v., varit ett medel att till någon del afhjelpa missförhåällandet och övpna tillfälle för de mindre bemedlade, de för veckoeller månadspenning arbetande, alt göra sina besparingar räntebärande. De bafva sålunda bidragit alt betrygga mängens uppehälle på ålderdomen och att bereda arf åt mången, som utan dessa vehikler för omtankan och sparsamheten endast skulle t. es. hafva funnit efter sina föräldrar, några hopsparda specieriksdalrar ocb husgerådssaker, hvilka i hela generationer räntelösa eller ofta ösverflödiga, icke skulle lemnat tiondedelen af det värde, som ett räntebärande kapital. Dessa sparbankers verksamhet måste vara ganska välgörande helst då deras administration sker frivilligt, och således inrättningarnes kostnad icke medtager en stor andel af ränteinkomsterna. Men de erbjuda egentligen icke någon fördel af gemensamheten i sjelfva inrättningen. Den enskildte fär sitt lilla kapital för