Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1842, sida 1

proposition till sinaneereglering, och det derföre är publicistens pligt aft göra allmänheten uppmärksam på allt det skefva, som förekommer deruti. Det ligger imellertid så klart i dagen sor hvar och en att vi hoppas, det ingen lärer kunna låta lörleda sig deraf, hvarför vi älven kunna vara ganska korta. vi begripa ej ens hur det är möjligt, älven för den,som är mest fästad vid sina älsklingsplancr, att låta dem blifva så till fixa idter, alt man, såsom det visar sig i denna skrift, blir fullkomliet blind för sunda förnuftets framställningar. Så påstås t. e. att landet gör en ofantlig sorlust, då det måste betala allt till utländningen efter 428 sk., men får sina varor blott betalta efter 48 sk. på riksdalern, utan att besinna, alt dessa 428 sk. Beo ej äro mer värda i verklig valuta, varor eller arbete, än nämde 48 sk. silfver, och att det reella värdet således i sig sjelf är detsamma, endast benämningen olika. Då skulle ju Norge älven kunna anse sig förlora på samma sätt, derför alt dess specie räknar 120 sk. Danmark emedan dess Riksbankdaler består af 96 sk. 6sterrike derför att dess gyllen utgöres af 60 kreutzer och Holland emedan dess gyllen har 120 styfver, då Hamburger Riksdalern blott har 48 sk. ; ja, sjelfva Hamburg skulle tro sig förlora, emedan dess R:r ej gäller lika mycket som I sterl. Inser man då ej, att endast kursen beräknas lika för inoch utförsel, så kan derigenom ingen förlust uppstå, och alt då vi hvar som heldst fi 428 sk. Beo i valuta för vår Silfverriksdaler, så är det precis detsamma, om vi säga den innehålla 428 sk. Beo eller 48 sk. silfver. Endast vacklandet i kursen är menligt för handeln och financerna; men detta är nu förekommet derigenom att banken utvexlar silfver mot den bestämda kursen af 128 sk. Beo; skilnaden derimellan och vexelkursen skall dock alltid ega rum, tillfölje af omkostnaderna för utskeppningen at sillver ; men den är merendels obetydlig och ibland ingen, hvilket då är ett angenämt bevis på exportens otpverstigande af importen. Vi hoppas nu tillräckligt hafva bevisat allt det chimåriska i den föregisna förlusten, genom de olika benämningarne. Imellertid grundar Förf. på denna falska premiss den slutsatsen, att det är nödvändiat att höja vårt bankomynt till lika värde med silfver, för att derigenom förekomma den inbillade förlusten, och att detta skulle ske, genom användandet af hankovinsten till inköp af silfver. Vi frukta dock, att just derigenom verklig förlust för staten skulle uppstå; ty hvad vore ett sådant höjande af bankovärdet annat än en present till kapitalisterna, så att det verkligen ser ut, som om någon kapitalists enskilda intresse skulle spöka i hela förslaget. Kunde man, genom dess realiserande ersätta deras förluster, som, under senaste finska kriget, fingo dåligt pappersmynt, i stället för sitt silfver, så vore det bilsligt, men som detta är omöjligt så vore det numera lika obilligt att ålägga låntagare af pappersmynt alt betala i silfver. Det skulle ruinera den enskilda , förorsaka staten en enorm förlust och endast rikta kapitalisten. Nej, då nu en gäng pappersmyntet under tidernas längd — 2 2 — I I )