Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1842, sida 1

före ej försöka att beveka eller röra ett fruntimmer, då hon är i Galla. Når fruarna begifva sig på Jandet, taga de ingenting annat med sig från staden än — aliting, d. v. s. skrädare, skomakare och madehrämerskor, och lemna qvar — ingenting d. v. s. sitt hushåll och sin man. bet är med ägtenskapen i Wien ) som med hrästorna: de äro bäst i Maj, Juni, Juli och Auausti; i desse månader begifva sig fruarne på landet, och männerna njuta i staden af den allmänna landsfriden. Fruarne i Wien äro om sommaren liksom äkta Mallaga: man får dem ej goda förr än de passerat lönen! — ÅA andra sidan, hur ser det ut med männernas landtoch badlif? Hvaraf kommer det att månnerna aldrig foresalla oss mera torra än just vid badet? At de aldrig visa sig äga mindre lif än just under landtlifvet, och att de aldrig ha mera tråkigt, ån just när de komma tillsammans för att roa sig? Våra männer tro sig hafva gjort allt, hvad menniskoslägtet kan göra för en bauorts ära, när de springa omkring i en rutig lmnekjol, likjnande en skottsk ballad; men det gifves mera lysande talenter än en rutig kjortel, och mera ålskvärda egenskaper än grona tofflor. Vid en badort är det ej nog att hälla sig sjelf varm, man måste också halla sällskapet varmt; ) Läsaren torde påminna sig, att Saphir leiver i Wien; hvarföre äfven hans iakttagelser ofta röra sig innom denna hutvudstads sociala lif. örvers. anm.