Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1842, sida 1

— nuvarande aristokratis anspräks anor, ger oss åfven en, till denna uppsats bifogad, skrifvelse dat. Wexiö d. 9 Maj 4796 af nuvarande Landshöfdingens i Wexiö företrädare och fader, Grefve Carl Stellan Mörner, också till Bikskansleren Sparre, om ej mindre än 5000 Rdr begrafningshjelp till hans Svågers, Ambassadörens Baron Sprengtportens begrafning, hvarför hela kostnaden skulle komma att uppgå till 9 a 40 tusen rikdaler! Kommentarier behofvas ej härtill. XIII. Underrättelser om upphfrandet af trolofningen mellan Konung Gustaf IV Adolf och Prinsessan. Lovisa Charlotta af MecklenburgSchwerin utgöra några dokument, som skola tjena till förkläde för en handling, som alltid skall förblisfva en af fläckarne i Carl XIII:s styrelse; men hvad man kan säga om den duperade prinsessan är: Lycklig hon! Underligt var imellertid att detta oförlätliga vankelmod ej hade vårre politiska följder. Dock ho vet, om ej äfven detta bidrog till hvad som sedan hände. XIV. Hemliga krigsberedningens utlåtande om Sverges fursrarsansialter vid krigets utbrott 1808. Detta utlåätande synes vara försattadt med verklig sakkännedom och omtanka, och om det blifvit strikte följdt, tro vi ej att utgången af kriget blifvit så olycklig, som den sedermera utföll; men nu sköttes det sannerligen, som om Finlands förlust och Gustaf Adolis fall redan på förhand varit beslutade. Utlatandet är uppsatt af sedermera Statsrådet Lagerbring. XV. Nya facta, eller ett ögonvittnes antechningar om revolutionen t Sverge 4809 är, utan fråga, kärnan af denna del af Dortefeuillen. Denna uppsats innefattar väl ej särdeles många nya sacta, och kan ej heller göra det i en så allmänt känd och vår tid så nära liggande händelse, att nära nog alla medelåldriga personer upplefvat, och till en del bevittnat densamma ; men en del saker belyser den imellertid närmare och det med en sådan enkelhet och liflighet i framställningen, att man tydligt finner det vara med sanningens ljuss Den bär skildrade katastrofen är äfven af högsta intresse och så lärorik för furstar och folk, att den ger anledning till de djupaste och vidsträcktaste reflexioner , hvilkas nedskrifvande dock skulle öfverskrida syftet med denna artikel. Vi kunna dock ej underlåta att utropa: Furstar! skåden, sisom i en spegel; i Gustaf Ådolss öde, att majestätet som Förf. säger, är ett jordiskt lan, lika bräckligt som alla andra, och Folk! begagnen bättre än Svenskarne gjorde det 4809, det sällan återkommande ögonblicket att försäkra er frihet och sjelsständighet! — Mycket riktigt anmärker Förf. (sid. 137): såsom konstitutionell Konung hade han (Gustaf ÅAdolsj troligen ej kommit i den ställning att förlora kronan, utan hans inrotade allsmäktighetsbegrepp då blifvit begränsade af nödvändigheten och något mindre underblåsta af den slafviska omgisning, som oupphörligt följde honom i hälarne, tills den 43 Mars, då den vinde sacen åt hertig Carl. Målte hvarje regent derigenom äfven varnas att strefva efter allenastyrandet och från denna synpunkt lära att skalla dem till sitt rätta värde, som plädera för eller mot det. Såsom de hvilka må