Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1842, sida 2

FREIEERILKKÅA BREMER. Som en opartisk litterär karakteristik, af denna var berömda landsmaninna ej kan vara annat än vilkommen sor vara läsare, kunna vi ej afhalla oss, att, ur Hamburger Correspondenten, meddela en, som vi tro, i de närmaste, öfverensstammer med sanningen. Den sorshrifver sig sran Sachsen och lyder sunda: Salian eller aldrig har en utländsk författarinna funnit ett sa allmänt publikum i Tyskland, som den svenska Fredrika Bremer. Brockhausiska ofversättningen af hennes ÅTechningar ur Ivardagslifvet 3 som, ehuru måhända wisslyckad i småsaker, i det hela och i alla huivudsaker, är så rosen, äiler och lätt, som ett original. har blifvit efterföljd af tvenne andra öfverflyttningar i Berlin och hbielesehti, och denna täslan, hvarutaf allmänheten endast kan hafva vinst, nedtryckte priset, a ena sidan, till en så ringa stäåndpunkt, all a andra sidan, den ofantlisa spridning blef möjlig, som ej kan förnekas, der allljemt nya upplagor framträda. kritiken, som, i bredd med en sa utomordentlig framgång, väl hade bordt visa något mer lif och rörelse, nöjde sig med allmänna rekommendationer eller en lika så allmän förkastelse. Det sanna kritiska värderandet af dessa Teckningar, har visserligen också sina stora sv righeter, och later ej afgöra sig med få ord. Iy skola dessa Teckningars? halt verhligen bliva känd och erkänd, så är det ej tillråckligt att dertill begagna den vanliga mattstocken, utan man maste noga öfverväga deras ställning till nutidens allmänna och Sveriges enskilda litteratur, och deras betydelse från individens standpunkt. ITill detta senare sätt att betrakta saken, fattas oss, ge. nom bristen på underrättelser öfyer författarinnang