yttre och inre lif, nästan alla medel: Som a strin gens kronologi ej är sullkomligt säker för vis: produktioner; ty ho vet när de författats, om ma älven vet när de utkommit, så kan man ej säg nigot om en individuell utveckling, framåt ell tillbaka, och hvad vi, i de begge andra hänseen dena, framställa, skall äfven vara mer materia än afslutadt omdöme. Det maklord, som tror si hafva uppgjort räkningen med dessa Teckningar genom att benämna dem: Idyvler, rätt vackr och bra, men blott idyller, måste vi, sisom orå vist, afvisa, emedan det är osannt. Ramen ti berättelserna är tagen ur hvardasslifvet, ja! Me menniskorna, som, fulla af lil och blod, röra si inom denna ram, äro ingenting mindre än hvar dagliga. I dem och genom dem utfäktas en strid som visserli-en aldrig urartar till den fantasti yiterliaket, hvarp: vara grannar, pi andra sida Rhen och ucras tyska imilasorum pecus, ras. nersis: men som s arar bjertat i dess djup och un derbart och eripande bildar det. Försattarinnar ulgar, visserligen b de med e!et och omedvetet en opposition mot denna santastik, som liter de äfventyrliga utvexterna af en vild inhildningshrafs rasa in i utopiska sorhallanden, men hon sar al drig ut derpa, att Ita den ovanliga andan och de ovanliaa ödet nedsjunka i lifvets alldaglizhel och smRahtighet. Hennes öga är öppet för lijivets prakt. fulla och veslande sargspel, som på en gång underhaller och förv mar, men hon buer, i sin uppfatt ninz af livet, ej deri enom störa sis, ty denna är fullkomligt smann Detar hennes käraste uppgift, att betrakta menniskans olika lif oca väsende, alt se Lura olika seriden speglar sig i dem alla. och att, iche dess mindre, alltid igenkänna menniskan. Ej denna nakna och fula verklighet, som utan ett hösre drag framträder ur de poösilosa di.terna af de flesta fransyska författare, ej denna motbjudande trohet, som izenkännes i Englands nyaste skriftställare), är den verhlishet, lvarefter den älskvärda Svenskan sträfvar, nej, hon later det allvarsanima framträda bredsid det glada, det h ga bredvid det tiga, det vanliza bredsid det utomordentliga , och hennes trohet hestir derusi. att hon framställer likets sköna sidor, beler menniskornas svagset, men utan elakhet; ej uppsöker lasten, för att framställa den bredt och vidrigt, utan med en bett antydning. snarare betecknar ån tecknar den. Öfverallt söker hon att upplytta. ilennes personer äro hemmastadda på mensklighetens höjder. och deras syn stärkt vid eudomens klarliet. sm alt di de nedsti a i hvardaaslifvet, deras ogon ej blndas af serldens alans, deras själar ej eripas af lil ets sem ahli-het. De äro lyckliga i den Åeksaligb-et, som tillhör den diare menaiskan, den nemligen alt ega siz sjelf, höjd öfver all jordisk vansalighel; att bibehalla frid och frihet, och kraften att, i lifvet och i döden, verka allenast för det eviga goda. (Forls.) vo Esverge, som har den lyckan att ega den sreiHJ. 1. . ; mtm3ii3ii han I