Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1842, sida 1

——— r SE ER uppfinningen deraf räknas detta samma s(äArstand till ära, sa lemnar oss censuren ocksir änuu det bevis, att fransoch enselsminnen forsti sis lavit bättre pa fysikens grundsatser, än tyskarne. Dessa tro nemlisen, att barometern gör vadret, under det de sorra langesedan insett, att pressen endast mäter trycaningen och förändringen af ideerna, sval den itstorisaa tuften olidar, all acu endast visar vaderleaen, som Gud gör. I CASSEL. Eduard Beurmann. En viss Bernd von Gusseck i Frankfurt a. d. 0. ber äfven: Gebt den Ge lanken srei auf allen Wezen! och i en högst lyckad, satirisk uppsats af K. Jurgens i Stadtollsendorf talas först o u besynnerlisusen, att man just i pressens hemland Strangast bevasar den, och att, likasom i Ameri a, nast dess upptacsare, Columbus, dess befriare, ITKÖHInfJton, ar den stoarste, sa vore åfven boltryckerisonstens befriare (hvem skall thei bl?) den storste, näst dess uppfinnare; men sedan På stas ironiskt, att denne just aras mest derigengan, att in:en befriare tillues att uppträda bredvid honom, och derester, att tystarne dermed bist bevisa sin sjelfständizshet, att de, torsasande, ej efterapa sina srannar med Tryckfrihet. Ja, slut ligen säzes, alldeles i boktryckerikonstens förtryckares anda: Ått till ta hvar och en att begagna sig af Gutenbergs konst vore att profanera 9 de ådla. Derigenom, alt de sala, de usla äro undantagna fran den allt insaränkande regeln, siRes ett skönt exempel för sastheten och Sedligheten af den — dem ej frustande utan f raatande — statsmakten. Men om inskränkningen äf.en trässar de snillrikaste och ådlaste mån, de äkta och Sanna sosterlandsvännerna, sr ligzer deruti ett sägnesamt bevis, och deruti en tillräcklig trist, alt såderneslandet kan umbira skatterna af deras viahet och erfarenhet, af deras stumma och deras rad, och äfven, utan dem, är rikt nog på min och hjelpkällor till uppratthollande. förkofran eller råddning. Må vår ofrihet också hafva sina ohetydliga ledsamheter, vi skola forstemdigt, ådelt. manlizt, tyskt och hristligt taga oss till vara för alunden, som ej uunar andra niot, utan hegäår allt; vi böra lita oss nöja med det ej nog erdenda, prisvärda medgifvandet, att ändå öfver hufvud få betjena oss af boktryckarkonsten; Tyskland får ej, osorskämdt och begärligt, äfven trakta ester priset och nytian af dess sria bruk, utan vara förn jdt med uppsinningens ära, och tacka Gud! Så skritver man i Tyskland, i trots af censuren; hvartill hjelper den då? Endast dertill att göra stilens uddar så mycket finare, spetsigare skarpare, cistigare: tv den öppet framstälda Sanningen skulle säkert ej såra så djupt, som detta satiriska han. Men lika säkert, som delta vapen tråsar, liba säkert skall den sak äfven segra, for ivilken dermed strides. På Spanska lemnas ett långt, stolt poöme, hvaraf rummet ej tillåter oss meddela mer än ett fragment. Det är af Don Manuel Joss de Qvintana, och sedan han latit Gutenberg lofva att lära menskligheten flyga, fortfar han: Han sade det — och Pressen blef, Europa uppstår, förranadt. hojan skakande. en eld förstör der, stormens vinge fläktar på lagan. tills den, blodrödt sprakande, den länge burna. tunga kedjan språnger, och mäktigt genem läng-elusnren trånser. Du röfvarborg, till villans skydd. berakad af neslig rahet och tyrannisk madt! Vulkanen brister, der din urund man lagt, som, i sitt innersta bestård, blir skakad! Hrem är det vidunder, den onda andens orena missfoster, med lustan. -mUda, som, på förtallet kapitel. sin tron. den rysliga, ses bygga, för att döda och sluka upp hvar enda jordens ehu;-) Sa ) För den, som det kunde iutressera vilja vi bär lemna denna strof, på original-språket: Dijo, v la imprenta fue: v en An man:entna