G. eller mindre selaktiga åtgärder. Jag gillar förinI sen del Grefve Boedolams pstende, att kejsarens och hans tjenares saretag icke anzå allmänheten: men jag kan å andra sidan ingalunda beromma ett till hlandersjuka stizet begär alt mästra och tadla allt, hvad regeringen gör eler huater. En verkligen liberal ti lnings utgifvare är öfver alla partier, och gör lika rättvisa åt alla. SuI väl tiggarens som kejsarens, fiendens som vännens personlighet vidrör han icke. slan anser hvarje menniskas heders och äras gebit för heligt och fridlyst. Det sunda yettets, del tina skämtets och det ädla allvarets städade ord möta läsaren öfverallt i hans tidning, hvaremot ovettets och skandalens påbelsprak år bannlyst från hans tidnines heliga gehäg. Sådan, min bäste Herr llostum! är min äsigt af en tidninasutsgifvares pligt och af yttrande rättens tillbörliza bruk. (illar ilerrn densamma, och lovar mig på ära och tro alt handla derefter, så kan Herrn vara försäkrad, atlt ingenting skall kunna förmå mig att hindra llerrns utosning af trychsriheten. llerr llostum steg upp, tackade mig för det D ) boj gilna löftet, försäkrade att jag ej skulle få skäl alt äångra det, bugade sig och gick. Niata dagar derefter erhöll jag ett besök af Hans Excellens Gresve Redesel och Erkebiskopen False som medförde en liten svarthärig främling från Kejsardömet Sindnem. Denne främling sade sig heta kott och vara Pastor för en församling, hvilken han kallade Methodister. Sedan Herratne lagil sig plats på den nämnda soffan, tilltalade mig Hans Excellens Grefve Redesel sålunda: min Herres stora anseende såväl hos Kejsaren som hos allmänheten och den ovanliza physiska styrka llerrn eger, hafva föranledt mig och min vän Herr Erkebiskop False att besöka Iterrn, för alt söka förmå llerrn att taga denne främling Herr Pastor kott i sitt mäktiga beskydd. Han är oskyldigbtvis föremål för förföljelse af tidningarne och de otrogna, för det han, som är en from man och icke tal någon synd, under en resa i Blefusen, der han genom sitt förträffliga predikande insamlade betydliga gåfvor till uppbyggandet af en kyrhka för sin hårstädes bildade församling, med något starka och lisli-a särger målat det i Lilliput rådande religiösa och moraliska föorderfvet. Det Lilliputiska folket är alldeles försämradt genom de radicala tidningarnes ohöfviska framställningar om regeringens åtgärder, folkets suveränitet, religionsfrihet m. m. Om nu genom edert bistånd Pastor Kolt finge vara qvar i landet, skulle han genom sin stora förmåga att inverka på det lägre folket Snart nog kunna bota de skador, hvilka opposilionstidningarne föröfvat, samt dana pöbeln till lydnad för öfverhet och lagar. Förmodande att här vore i fråga något stalsknep, för att genom cen secterisk predikant slå blå dunster i ögonen på det stackars folket, svarade jag Hans Excellens, att jag af den gästfria välvilja, med hvilken jag i Lilliput blifvit emottagen, ansåg mig på det högsta förbunden att på allt sätt, jag förmådde, bidraga till landets fördel. Efter mitt enkla förstånd, fortfor jag, kunde jag likväl icke begripa, hure det kunde vara en fördel för Lilliput, som egde en fastställd statsreligion och elt vål ordnadt, bildadt och underhållet presterskap, att besordra verksamheten af en sectpredikant, hvilkens assigt omöjligen kunde vara annan, än att omintetgöra statsreligionen och utbreda sina satser. Herr Erkebiskopen inföll härvid: Ilerr Pastor Kolt har högtidligen losvat att icke arbeta i egna utan i Lutherska kyrkans intressen. Det skulle förundra mig sade jag, om llerr Pastor kolt vore ett undantag från allmänna regeln; I de mänga länder hvilka jag besökt, och i hvilka olika religionssecter snnnits, bar jag alltid märkt den ena sectens predikanter med fanatisk ifver förfölja och förklena den andra. För alt kunna villsara llerrarnes begäran, nödgas jag bättre lära känna herr Kott hvarföre jag anhåller, alt han, då hans tid tillåter det, vill komma till mig ensam en annan gång. Han må gerna qvarstanna nu, inföll Excellensen. Herr Erkebiskopen och jag hafva inmanting ÄI