Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1842, sida 1

lenskapets band upphöra att vara heliga i samma stund, som de blifva upplösliga af godtycket; och äktenskapets helgd är likväl en af samhillets förnämsta grundpelare samt sjelfya hjertroten, ur hvilsen mensklighetens cultur-blomma uppskjuter. Herrn har genom uispridandet af sina förder!liga ideer om äktenskapet svärligen försyndat sig emot sina landsmän. Jag hoppas likväl, att Herrn genom silt nit för religionens helgd godtejort detta fel. Ja jag har, inföll :err llostum med värma, kraftigt verkat för sann religiös upplysning. Jas har genom bekantgärandet af hval den snillrike Strausz skrifvit om Christendomen såsom endast en samling af myther renat värt land från öfvertro, och atersatt menniskoförnuftet på den thron, från hvilken en diktad uppenbarelse störtat detsamma. Herrn har derigenom, atertog jag, gjort eit anhat ännu större misstag. ben, som söker att upphåsva Christendomen, för att dymedelst upphöja menniskoförnuftet, bevisar tydligen, att han alldeles saknar förnuft. Den, som icke tror på Chrislus såsom en fullkomlig mensklighets i tiden realiserade ideal, — en menniskoblifven gud, för alt till verklig gudomlighet höja den genom egenviljan fallna men genom hans kärlek aterupprättade menskligheten, den har afsagt sig den ärofulla titeln af menniska. Iluru mänga öre tror Herrn väl, att menskligheten är värd, om den berefvas sin egentliga rikedom, — sin tro på en öfversinnlig verld och på sin egen perfectibilitet, sin känsla af sammanhang med denna öfversinnliga verlds styresman, sitt medvetande af skuld samt silt kopp om forsoning och återförening med silt eviga upphos? Ilar det väl lyckats Herrn att ur sina landsmäns hjertan borttaga trons Jacobsstege, det enda säkra communicationsmedlet emellan himmelen och jorden ; har Herrn väl förmått släcka facklan af Christendomens lära, det klaraste och bästa upplysningsmedlet för menniskan, så farväl med allt slags sann glädje och ljus! Ingen Macferlansk trilla dragen af sjelfye Mänchhausens häst kan föra menniskan till det öfversinnligas sälla höjder ; inga Strausziska lyktgubbar och inga Stearinljus förmå upplysa det åt sig sjelf lemnade förnuftets mörka kammare. Glöm icke, min herre, all på den högsta ståndpunkt, dit förnuftet af egen kraft förmatt uppklältra, stod Plato. llan sag mycket inunder sig, den sinnliga verldens phenomener uppsattades och ordnades af hans skarpa urshiljningsförmåga; men öfver honom, framför honom var idel töcken och dimma. Itan anade blott dunkelt hvad hvarje bonde med bibeln i hand nu verllisen vet. Förnuslet och bibeln äro tvenne serskilda gudomliga uppenbarelser, som, långt ifrån att utesluta hvarandra, snarare förutsätsa och complettera hvarandra. De sköna minnesord, hvilka Skaparen i lifvets morgonstund inskref i menniskoförnuftets Album, men hvilka af syndens hand utplånades och sordunklades, äro i bibeln upptecknade med outplänliga bokstäfver, och förekomma det af sanningskärlek lisvade förnuftet alldeles så, som Noumenernas verld förekom Plato , d. å. såsom en erinran af sanningar, kända och insedda före inträdandet i phenomenernas verld. Brist på religion yttrar sig hos dea högre solkklassen i form af otro och lättsinninghet, samt hos den lägre folkklassen i form af tvagellöst sjelfsvåld eller af vantro, läseri och så kallad predikosjuka. Af dylikt elände skulle väl Herrn icke vilja vara I skapare. Varmare och uppriktigare dyrkades väl i aldrig förnuftets gudinna, än af Fransyska revolulionens heroer, Robespierre och Marat m. sl.; men hvad tänker Herrn väl om dessa mäns upplysning? Erkänna måste man, att de voro äkta och radicala Strauszianer, men också derigenom de isrigaste besordrare af mörker, barbari och alla otrons rysliga yltringar. . Dylika reflexioner har jag verkligen icke gjort, inföll Herr Hostum. bet enda jag kan säga till mitt försvar är att jag alldeles icke menat såilla. I politiskt afseende, fortför jag, vet jag, redan genom llans Excellens Grefve Bogdolam, att ni och edra consorler varit mycket verksamma. Onekeigen hasven I stiftat mycken nytta genom edra åt illmänheten meddelade anmärkningar och upplysA PR AMA MArraAA Boo H I